Annons:
|
| Läs dagboken |
Visa alla - Dölj alla |
| Semlan |
[2010-02-05 09:14:57.563] |
Drömde inatt om en ny film, som hette Semlan. På filmaffischen så fanns ett porträtt på han i Sällskapsresan, Gösta. Han hade renrakat huvud och florsocker på skallen.
Vaknade på natten och tänkte VICKEN JÄVLA BRILJANT DRÖM!! Den måste jag skriva om.
Såhär på förmiddagen känns den inte lika rolig.
09:15
Huvudrollen i filmen Semlan:
|
|
[2010-02-02 14:14:50.117] |
|
Strömavbrott i flera timmar på jobbet igår. Alla nödiga fick sitta på skolans toaletter och mörkerskita.
|
| kagor |
[2010-01-29 15:08:22.097] |
|
Äter en kaka nu. Jag äter kakor varje dag. Alla dessa överflödskilon ska värma mig när jag inte behöver stödstrumporna längre. När inte stödstrumporna kan värma mig mer.
|
| rastvakt för andra veckan |
[2010-01-28 13:28:29.737] |
Rastvakt igår igen, ingenting utöver det vanliga hände. Såg ett bananskal på golvet. "Det där plockar inte jag upp!" sa jag till han som jag var rastvakt med. Det var ju en elev som bara slängt det där. Kanske någon snubblade på det sen, som den personen på Banana Skidsomslaget.
Är alltid rädd att det är mitt fel när någon råkar ut för något. Om någon får benbrott för att den snubblade på bananskalet som jag inte tog upp fastän jag var rastvakt.
I julas såg jag två småungar åka skridskor på en ankdamm. De hade gjort en lång bana på isen, men lite längre bort fanns en stor vak där det simmade svanar. Tänkte på civilkuraget. Gick fram till isen och skrek till killarna. "HÖRRNI KILLAR!! FÅR NI LOV ATT ÅKA HÄR?" Det fick de, sa de. "VET ERA FÖRÄLDRAR OM ATT NI ÄR HÄR?" Det visste de. "MEN NI SER VÄL ATT DET ÄR EN VAK DÄRBORTA?" skrek jag sen. Det såg de. "MEN VI ÅGER BARA HÄR!" skrek de på skånska. En hade en Coca Colaburk i handen, samtidigt som han åkte. Han var cool som fan på isbanan.
Sen gick jag därifrån. Vad mer kunde jag göra? Hoppa över staketet och tvinga dom därifrån? Dra dom i örat och sagt nä nu ungjävlar?
Hoppas att dessa pojkar lever än idag.
Hoppas att ingen snubblade över bananskalet.
|
| Johnny Johnny |
[2010-01-27 09:49:27.427] |
En som jag känner, Johnny, tror att bebisarna väljer sina föräldrar. Hans flickvän känner ett par som så gärna vill ha barn, de försöker och de försöker, men inga barn kommer. Det beror på att de är så tråkiga, säger Johnny. Inga barn vill komma till dom.
Det är ganska hårt sagt av Johnny, får man väl lov att tycka.
Hans flickvän sa såhär, men de som växer upp i exempelvis missbrukarfamiljer då?
Ja, de bebisarna vill ha en utmaning, säger Johnny. De vill utvecklas i livet, gå den hårda skolan.
Man kan tänka att Johnny skojar, men det gör han inte. Han tror det här på fullaste, fullaste allvar. Han är 43 år, så det är ingen young mans theory. När jag tänker på det, då vill jag så gärna sjunga den där låten för honom: ooh Johnny Johnny oooooooh!
|
| kuratorn |
[2010-01-22 08:20:51.873] |
Kuratorn på skolan är sjukskriven. Vi pratar om det ibland, vi andra. Jag säger att han förstås är deprimerad. "Stackars Patrik!" säger jag. Jag vet inte vad som felar honom egentligen, men jag tycker om att prata lite sorgset om någon. Patrik som alltid luktar rökelse, och som lärt sig yoga i Indien. Hur kan han blivit så ledsen att han inte orkar jobba?
En gång när vi hade APT här på skolan så hade Patrik meditation som en punkt för de anställda. Vi skulle lära oss att hantera stress. Alla satt i ett klassrum och blundade och Patrik talade milt till oss. När meditationen var slut så ringde han i en tibetansk klocka för att vi skulle vakna upp.
Nu saknar eleverna Patrik. "Var är Patrik?" har jag hört minst tre elever säga. "Patrik är inte här" säger jag då. "Han lever inte längre." Nej, så säger jag inte. Jag säger att han är sjuk. Eleverna ser ängsliga ut, de behöver såklart en kurator. Och i tisdags fick vi reda på att en vikariekurator ska komma in två dagar i veckan ("Kommer inte Patrik tillbaka?" har vi undrat, lika ängsligt som eleverna, men vi har inte fått svar), och i onsdags kom en lapp upp på Patriks dörr där det står:
"Kurator
kommer att finnas:
torsdag och freddag
denna veckan."
Freddag!
08:50
Vem ska plinga i den tibetanska klockan nu??
|
|
[2010-01-21 16:57:49.863] |
|
Så varm om fötterna i dessa stödstrumpor.
|
| I längder utav långa holbeins kristus. |
[2010-01-20 13:22:56.887] |
Nu har min mage blivit stor, och håret det är grått
och ingen flicka faller mer för mig.
Så jag får runka kuken så det sprutar som ett skott
för vill jag smaka fitta blir det nej.
13:25
Lyssna på Eddie Meduza och läsa Joner.
13:26
Vara rastvakt.
13:27
Ska ha en kopp kaffe när jag går runt som rastvakt. Vi måste hålla oss till it/medias klassrum, för killarna där ropar sviniga grejer till frisörtjejerna. Jag ska gå där med en kopp kaffe och vara närvarande vuxen.
Hatar att vara närvarande vuxen.
Hatar it/mediakillarna.
13:28
Men det ska bli gott med kaffe!
14:47
Rastvakten slut. Inga killar ropade något till tjejer. De såg väl mig och kände respekt.
Den närvarande vuxna.
Men kaffet var äckligt. För starkt.
14:49
Köpte kexchoklad i cafeterian. Cafébiträdet och en lärare var oense. Jag förstod vad det handlade om. Det handlade om att de bara säljer godis i caféet på eftermiddagarna. Läraren menade att det måste säljas nyttigare alternativ. Cafébiträdet sa att samtidigt måste eleverna välja själva. Vill de ha godis så vill de.
Sedan blev det dålig stämning.
Det sista jag hörde innan jag gick därifrån var att cafébiträdet sa med upprörd norrländsk stämma: VI KOMMER INGENSTANS NU MED DET HÄR, DU OCH JAG!
Tyckte att det blev obehagligt. Hejade på cafébiträdet, hon tjänar ändå sämst. Kanske inte lika dåligt som jag. Men ändå sämre än lärarna med sin sockermedvetenhet.
|
| frisörn |
[2010-01-19 10:44:40.083] |
Klippte mig igår. Frisörstället spelade först Don Lennon, sen spelade dom en låt där en hårdrocksgubbe sjöng Hey Satan, here I am. It seems like you finally won. Jag tyckte att det var spännande, här kunde mitt hår bli hursomhelst.
Älskade frisören. Hatar nästan alltid frisörer. Jag går till en en gång, och sedan vill jag aldrig mer återkomma, för jag tycker att det känns pinigt. Som att man blivit kompisar, och måste snickesnacka i en stel timme, samtidigt som man sitter och stirrar på sitt eget nylle och känner selfhate, för man kan inte fly från fulheten. Men den här frisören ska jag återkomma till. Hon kom från Halmstad, och berömde sig själv hela tiden.
"Det här blir verkligen jättebra! JÄTTEBRA!! Titta, nu gör jag såhär, ser du så bra det blir?"
Jag svarade att det blir jättebra.
"Ja, det blir verkligen jättebra!" sa hon igen.
Och faktiskt, så blev det jättebra. Hennes melodi skall bli även min. Allt jag gör ska jag säga blir jättebra. Och sedan ska det också bli det. It´s called positive affirmation.
|
| Saab |
[2010-01-15 10:16:26.337] |
Satt i personalrummet igår när en arbetskamrat hånskrattade åt de Saabanställdas demonstration. Det stod om det i gårdagens, eller onsdagens DN, och så var det en bild med en man som höll i ett plakat där det stod SAVE SAAB. "Kolla skylten!! Snygg!!" skrattade arbetskamraten och sa något ironiskt om formgivning och design. Tre andra arbetskamrater hånskrattade med honom, och sedan sa han något om Saab som han tyckte var sylvasst, och satte sig, självgod, ner för att äta sin lunch.
Kände i den stunden en sådan fantastisk aversion mot denna man. Motviljan lever kvar i mig än idag. Om jag ser honom tänker jag inte hälsa.
09:20
Här finns plakatet, och mannen, som min arbetskamrat skrattade åt, 00:04 in i klippet.
Övar mig på att vända bort mitt ansikte med en äcklad min, ifall jag stöter på honom i korridoren.
|
| dammsugaren |
[2010-01-13 10:25:04.753] |
Hela mitt arbetslag har dragit till granngymnasiet för att hämta inspiration. Idag är det studiedag. Jag sa att jag måste jobba med CSN-rapportering. Nu är de andra borta till klockan halv tre. Tänker att jag ska chatta i 4 timmar! Kanske släppa en fjärt, kanske äta en arraksboll till kaffet.
Jag kan få äta gratis arraksbollar, nästan hur många som helst. Iallafall om märket är Delicato. Det är för att jag har Delicatokuponger.
En arbetskamrat bjöd på fika en dag: dammsugare från Delicato. I en av dammsugarna fanns en bit papper. Det var inte så äckligt, han åt upp dammsugaren iallafall. Men jag tog pappersbiten och skickade till Delicato på skoj, tillsammans med ett brev där jag skrev att jag blev förvånad och besviken när jag fann något främmande föremål i en av deras produkter. Den kungliga hovleverantören har aldrig gjort mig besviken tidigare, så varför nu?
Delicato skrev ett brev till mig där de bad om ursäkt och skulle kolla hur det hela gått till. HUR DEN FRÄMMANDE PAPPERSBITEN HAMNAT I DERAS KAKA. Som plåster på såret fick jag Delicatokuponger för 150 svenska riksdaler. Jag blev så jävla nöjd, det kändes som att jag vunnit. Än har jag inte utnyttjat kupongerna. Har velat att den dagen då jag gör det ska vara en speciell dag.
Kanske är den dagen idag.
09:32
Vi har en müsli hemma, och på paketet står det att den ska innehålla nötter. Nu ska ni få höra att jag inte har hittat en enda nöt i hela paketet. INTE EN ENDA!! Funderar på att skriva till müsliföretaget och håva in en årsförbrukning gratismüsli.
09:38
Jag vill hitta dåliga produkter och skriva till alla företag i hela världen och få kompensation. Jag älskar kompensation.
|
| mackan |
[2010-01-11 15:55:30.13] |
När man åker tåg så har man kanske en smörgås med sig, inlindad i plastfolie. Min smörgås är alltid en god smörgås, den är ofta en surdegsbulle som mamma har bakat. Iallafall när jag åker från Malmö till Stockholm. Det andra hållet har jag sällan smörgåsar med mig. Då kanske jag går till bistron istället och unnar mig en rälig vegetarisk lasagne.
Men iallafall: vad äckliga alla andras smörgåsar är, brukar jag tänka. Det är smörgåsar som jag aldrig skulle äta. Sist jag åkte till Stockholm, det var i torsdags, så såg jag minst sex olika smörgåsar som äcklade mig. Jag skulle aldrig äta en okänd människas smörgås. Eller jo, kanske om jag svalt, men bara då.
14:56
Det är så intimt med smörgåsar, på nåt vis. Man skulle lika gärna suga kuken på grannresenären, kan jag känna. Det skulle kanske vara okej om det var en som man kände, då skulle man liksom veta hur stor chans det var att snoppen var ren. Men med okända. Vad som helst kan finnas där i kalsongen. VAD SOM HELST!
|
|
[2009-12-15 11:35:09.927] |
Tittar på mina händer, och tänker att de ser så gamla ut. Ådrorna syns tydligt, precis som på en ålderkvinna.
Det gick snabbt, mina händer såg inte så gamla ut för två år sedan. Om ett år kan min ansikte vara en sextioårig kvinnas.
11:37
Det är samhällets fel. Jag hatar den här jävla skitvärlden!!!!!!!
|
| yoga |
[2009-12-09 08:55:57.44] |
Har testat ny yoga nu. "Fokus tredje ögat!" säger yogaläraren hela tiden. Då ska vi fokusera på en punkt mellan ögonbrynen. Men alla vet ju vad tredje ögat är. Jag tänker på rövahålet.
När en övning är jobbig ska vi tänka nåt som låter som kiii. Så säger läraren, tror jag.
"Kiii! Det ger ny energi!"
Jag vet ej varför kiii ger energi. Jag tänker att munnen ser glad ut när man säger det, att man s.a.s lurar kroppen till att le med munnen, fastän övningen gör ont så in i helvete.
Yoga är en jävla sysselsättning egentligen. Det är dyrt och de som leder kurserna är ena jävla överklassbrackor, tänker jag. När ledaren frågade förra gången om vi hade några frågor, så ville jag säga ja! Vad röstar du på?
En gång på mitten av nittiotalet så gick jag en yogakurs med mina föräldrar och en kompis. Då var läraren en sån skön dansk med långt hår i mittbena. "Slapp å i hoet!" sa hon på nån dansksvenska, när det var dags för avslappning. Gillade henne mer än de här fräscha innerstadsyogalärarna i Stockholm. Hon ville dessutom aldrig att vi skulle fokusera på rövahålet, vilket var skönt. Denna överklassens fixering vid analen!
|
| sprutdan |
[2009-12-03 15:23:28.883] |
Idag var det den stora vaccinationsdagen här. Skolsyster frågade mig om jag ville hjälpa till att hålla ordning i korridoren om det blev kaos. Jag sa ja, för man kan inte säga nej till skolsyster. Men jag var mycket rädd i tre dagar för hur jag skulle sköta uppgiften.
Tänkte mig: trängsel, panik, folk som slår sig fram för att få sprutan först. Någon som gråter, en som svimmar av sprutan. Och så skulle jag, ensam, gå runt och lugna, trösta, samt ryta "ORDNING I LEDEN!".
Detta skedde dock:
ingenting.
Det var bara tråkigt. Jag gick runt och sa: har du fyllt i hälsopappret? Har du fyllt i hälsopappret? Har du fyllt i hälsopappret?
Nästan alla hade fyllt i hälsopappret. Ingen hade ett BMI över >40.
Någon var nervös att sprutan skulle göra ont. "Jag har tagit den" sa jag, "och det gjorde inte ont." Då var jag en sådan härlig, stabil klippa som alla var tvungna att älska.
Ett gäng idrottskillar härmade min skånska.
Jag såg att skolsyster bjöd på Ahlgrens bilar efter varje spruta. Tänkte att det var lide snålt att inte vårdcentralen gör det.
|
| ratteratt, kliekli |
[2009-11-23 12:00:16.297] |
En gravid arbetskamrat till mig tar sig på brösten kanske exakt hela tiden. Antingen håller hon bara om dom, kupar en hand på varje bröst, eller så går hon runt och masserar/smeker dom lite lätt.
Förra veckan när jag satt och åt lunch i personalrummet, så stod hon bredvid min plats och pratade med mig och rattade utav bara helvete. Tyckte att det var svårt att hantera, visste ej om jag skulle koncentrera mig på min mat, på vad hennes mun sa eller på hennes brön.
"Ja, de har växt mycket! De kanske ömmar?" borde jag sagt för att bekräfta hennes bröst. Men jag sa och säger intet. Låter bara rattandet fortgå.
Det får mig för övrigt att tänka på Anna-Karin på högstadiet. Hon kliade sig alltid mellan bena. Hon kunde stå och redovisa längst fram i klassrummet och klia sig samtidigt, och på gympan så hade hon alltid svarta cykelbyxor och stod med benen i kors och kliade och kliade. Dag ut och dag in var det ett evigt kliande.
Det var ju synd om henne, hon måste ha haft nån infektion. Alla såg att hon var där med fingrarna hela tiden, men ingen sa något. Lät det bara fortgå, istället för att ge henne en lapp med numret till gynhälsan i Svedala.
Anna-Karin var som en skabbdrabbad stackars räv, som gick i skogen och aldrig såg ett slut på klådan. Jag tror att hon kliade sig i två år. Jag brukade tänka att de fingrarna ville jag inte låta gräva i min godispåse, om jag köpt någon sådan under rasten och skulle bjuda.
Såg på ett ställe att hon blivit läkare nu. I en omröstning var hon en av de mest populära läkarna i hela Skåne. Det är bra, jag tror att hon kan skriva ut en välfungerande salva till sig själv om det börjar klia igen.
|
| welcome to Africa |
[2009-11-17 09:25:01.41] |
Testade gravidyoga med Anna i söndags. Det var spännande. Vi skulle göra olika övningar, som var svåra för mig som inte är så vig. Jag la mig ner rak lång en gång, på grund av ovighetens smärta, och yogaläraren kom fram till mig och var helt orolig och sa: hur är det? Blir du yr?
Jag sa att jag bara är så stel. Alla viga, smidiga i den lilla lokalen hörde, och jag fick skämmas.
Det var porlande bäckar i bakgrunden hela tiden, utom vid ett tillfälle, för då bytte hon musik till nånslags trummor och så skrek hon:
VÄLKOMMEN TILL AFRIKA!!
I Afrika använder dom höfterna mycket, sa hon. Och sedan skulle vi göra en nolla med höfterna, en cirkel. Runt, runt skulle vi rulla. Sedan sa hon att vi skulle skriva våra namn med höfterna. Jag tänkte att jag pinkade mitt namn i den torra afrikanska sanden: Elin. Aslutade med pricken över i:et som en liten höftdutt, precis som i Afrika.
Sen var det avslappning. Då blev det porlande bäckar igen. Jag såg hur hon la fleecefiltar över alla i lokalen. Personen bredvid mig la sin fleecefilt över sig själv, men jag tyckte att det såg så mysigt ut att bli ompysslad av yogaläraren så jag låg kvar, blickstilla och blundande, som ett litet djur, och väntade på att få fleecefilten svept över mig. Det fick jag också sen. Det var mysigt.
Efteråt var det utvärdering. Då sa hon hur viktigt det är att alltid tänka på det här med andningen och att vara avslappnad i käkarna om man ska föda barn. Hon sa att om man ska bajja (hon sa just: BAJJA) och det är trögt, så testa att slappna av i käkarna. Gapa, låt underkäken hänga löst. Då kommer bajjet.
Efteråt bjöd Anna mig på fika på Ritorno, för att jag fyllt år. Jag fick välja vad jag ville. Jag valde att vi skulle dela en kokostopp och en biskvi. Vilken fest! Vilken dag! Jag ger den 4/5 trots att jag gick och jobbade med handikappade sen.
|
| att ge kritik |
[2009-11-13 15:01:58.287] |
På min skrivarkurs ska vi ge konstruktiv kritik på varandras texter. Jag kikade in i en annan grupps forum och fann denna textrespons, skrivet av en som heter Leif:
"Jonnas häst bilder var fina.
Karls lite gammelmodiga text är fin på sitt sätt.
Jessicas berättelse var spännande och fin."
och i ett annat meddelande har han skrivit:
"Annas är vacker.
Marikas var kall.
Cecilia var fantasifull.
Erikas var fin."
14:01
Kul att få höra om sin text att "den är fin på sitt sätt."
14:02
Utvecklande kurs!
14:03
Jag tänker att det handlar om de andra kursdeltagarnas fitter istället.
Leif älskar undersökningen:
Annas är vacker.
Marikas var kall.
Cecilia var fantasifull.
Erikas var fin.
|
| bad boys |
[2009-11-11 09:02:31.79] |
Extremt stort polispådrag på skolan igår. Det var som värsta Cops-avsnittet. Med tanke på dramatiken kunde man tänka sig att någon mördats eller våldtagits, eller i alla fall skjutit lite heroin på handikapptoaletten, men idag kom ett mail från rektorn som förklarade vad som hade hänt: en elev hade rökt hasch bakom skolan.
08:05
Drömde inatt att jag lånade en miljon på banken och köpte en indisk restaurang. Fick fantastisk ångest när jag sedan besökte restaurangen och kom på: fan, jag kan inte laga indisk mat. Tänkte att man iallafall kunde bo på stället, på restaurangen. Sedan läste jag kontraktet och såg att det stod att jag var tvingad att köpa mat från en indisk matleverantör i fem år framåt.
VAD DRÖMMEN VILL SÄGA:
vad jag tror att drömmen vill säga... är... köp aldrig en indisk restaurang.
|
| rapportören |
[2009-11-06 15:46:23.117] |
Det är jag som är CSN-rapportören på skolan. När eleven har över 20% frånvaro så skickar jag ut varningsbrev, och om eleven inte skärper sig så skriver jag till CSN att eleven har för hög frånvaro och att anledningen är skolk.
Det är ett s.k smutsigt arbete, men någon måste göra det. Idag har jag skickat ett varningsbrev till en som heter Lucky. Lucky, tänker jag. Synd att en strippdansös ska få sitt CSN indraget.
Detta är inget som jag vill göra egentligen, jag känner mig lite som en polis. Lill-polisen kan ni kalla mig. "Man har alltid ett val!" kanske ni nu säger, men då svarar jag nä. Inte alltid. Jag vill därför gärna genom min dagbok informera elever om att om ni bara klickar er in på skolans hemsida så kan ni sjukanmäla er där och då får ni godkänd frånvaro, och CSN-pengar forever. Det är så lätt att komma förbi reglerna, SÅ LÄTT, och ändå är det så många som får ogiltlig frånvaro.
50 varningsbrev kommer att gå ut nu innan helgen, och 50 efter helgen. Jag har suttit så mycket idag att jag nu har röv- och buksmärtor. Jag tror att CSN-rapportör kan gå till historian som mitt tråkigaste jobb någonsin.
|
|
|
|
Namn:
