Annons:
|
| Läs dagboken |
Visa alla - Dölj alla |
|
[2010-02-08 21:21:05.517] |
|
kvällen då jag tänkte på Döden. bandet alltså.
|
|
[2010-02-04 09:26:05.037] |
blev alldeles nyss kallad för "pojk-barbie" av en flicka i 5-årsåldern.
15:13
igår efter jobbet: väntade på försenade bussar. plötsligt kom en dragspelsvariant, vek sig som ett V och gled ner i diket. föraren dunkade nävarna i ratten och svor (fast det hörde vi ju inte). stack till Krets och träffade Jocke och Katja. vi diskuterade Salinger, Tintin och William Beckford. Pär Thörn läste ett kommersiellt stycke om Ström ur sin senaste bok. Katjas skor klistrade ihop sig.
|
|
[2010-02-03 17:39:07.197] |
oj. först nu inser jag att jag haft Kapten Klänning som gästföreläsare i jämställdhet på mitt förra jobb. han var mycket charmig och vältalig. uppskattad av alla, inte minst av mig själv. jävligt skrämmande.
17:34
drömde febermardrömmar om Queen hela natten. alla satt konstant i nåt slags jävla rundabordssamtal och sa "jomen, Queen var ju väldigt mycket före sin tid, blandade symfonirock med popmusik, ingen hade gjort nåt liknande före dem". sen vaknade jag med "we are the champions" ringande i öronen.
|
|
[2010-02-01 16:33:51.653] |
ibland händer det att jag blir svarslös. som idag, när det kom fram en tjej i 20-årsåldern, vältalig och seriös, och frågade efter en engelsk roman. vilken som helst, inte för svår och inte för lätt, och gärna en ungdomsbok. jag visade henne The Princess Diaries av Meg Cabot, och några andra ungdomsböcker på engelska. hon satte glasögonen på näsan.
- jaha, det verkar ju bra. men är du säker på att det här är en roman?
|
|
[2010-01-27 12:03:52.547] |
appropå guldbaggedebaclet så såg jag Man Tänker Sitt igår. har lite svårt att betygsätta den. på ett sätt var den som en syskonfilm till Farväl Falkenberg, och som sådan bra, men ändå ungefär samma typ av film en gång till (vilket kanske inte behöver betyda något negativt iofs). karaktärerna framstår alltsomoftast som ganska osympatiska. å andra sidan är den snyggare, mycket mera tvetydig, mångbottnad och undflyende...som en märklig dröm. rejält otäck i vissa avseenden, dessutom. måste ses.
|
|
[2010-01-26 12:57:05.74] |
jag har sagt det förr och jag säger det så gärna igen: guldbaggegalan är helt obegriplig. hundratals människor, uppklädda till tänderna samlas i en jävla gyllene festlokal för att skratta och dunka varandra i ryggen, medan vi andra mähäigt sitter och tittar på och förväntas tycka att nomineringarna är adekvata, att vinnarna värdiga och att tacktalen är skitroliga. herreminje så genant. jag är så pass mycket svensson att jag tycker att Glans kan vara ganska skojig ibland. igår var han förbanne mig helt dum i huvudet. ändlösa upprepningar på gliringar till Millennietrilogin och en sån där harang om svenskars menlöshet i jämförelse med USA (liknande den jag skrev om ang brunsåslandet i förra veckan). sketchen där han förvandlas till hon Bornebush eller vad hon heter ("oj..haha, jag har fått bröst!") utnämner jag till det segaste och pinsammaste i mannaminne vad gäller tv-humor. och jag som tidigare tyckt att Lukas Moodysons tonårskomplexutspel -98 var rätt fånigt började faktiskt längta rätt så rejält efter liknande påhitt. nu tittade jag bara i ca 20 minuter (och får naturligtvis skylla mig själv), men det räckte för att jag skulle bli totalt hatisk mot allt vad svensk filmtjafs står för (filmtjafs = den breda fåran såklart, mycket annat är ju fenomenalt bra). seriöst: varför ens nominera en superkommersiell publikfriarfilm som Män Som Hatar Kvinnor? och varförvarförvarför väljer man att inte premiera i första hand konstnärliga alster, trots att det finns så att det räcker och blir över? bort med alla jävla nöjesjournalister, bort med Elwin, bort med hela fanskapet till guldbaggegala. ni är köpta!
12:21
imorse stod det en svart man med stor blå täckjacka vid en av bibliotekets datorer. på framsidan av täckjackan, precis i brösthöjd, stod det: JAMES LAST and his orchestra tour 1997.
|
|
[2010-01-20 15:44:12.64] |
något av det mest pinsamma jag vet är folk som skojar om svenskar och svenskhet. när adde malmberg gjorde det i slutet av 80-talet kanske man drog på mun en liten aning (men det var nog mest för att man var ung, dum och lättimponerad av standupformatet eller nåt), men att göra samma sak 20 år senare är rent ut sagt reaktionärt, och inte det minsta roligt ens för välvilliga 40-talister och förståndshandikappade. att kalla ett program för landet brunsås, och dessutom låta det ledas av två överåriga trivselmachos och proffsironiker (för säkerhets skull balanserade av en tjej med seriös look) är så fånigt att jag blir röd i ansiktet. det är alltid samma jävla visa, mellanmjölkens förlovade land hit och sill och nubbe framför kalle ankas julafton dit, micropizza är vår nya husmanskost här och det är fan rätt gott med limpsmörgås och oboj där. uppenbarligen ett program sammansatt av enbart plattityder och könsbögerier helt enkelt. (jag har alltså bara sett trailern, men det räcker för mig tack så mycket)
15:50
affischen till Tim Burtons Alice i Underlandet är det fulaste jag någonsin sett. jag ämnar tvätta ögon och öron med suicidal black metal ikväll (företrädesvis från Norge och Sverige, med klumpiga blyertsteckningar alternativt svartvita foton på nattliga skogar på omslagen såklart, vad annars?).
|
|
[2010-01-19 11:52:22.837] |
igår på Siciliana: vi väntade på Jocke, enbart för att se vad han valde på menyn. sen beställde vi något helt annat. i övrigt diskuterade vi mest karaktärerna i The Rotters Club och The Closed Circle. Katja kammade en pizza.
15:40
ibland tänker man på apelsin eller aprikos och blir lite rörd.
|
|
[2010-01-18 15:42:46.237] |
- Jaha, du mår dåligt säger du. Ja, jag kan verkligen rekommendera dig att skaffa barn. ens egna problem blir så himla futtiga då.
sämsta argumentet jag någonsin hört. ska jag alltså bara skaffa en unge för att ha nåt att skyffla över min ångest på?
det här är Edward Leedskalnin. han byggde ett jättekonstigt slott, helt själv, utan maskiner och utan murbruk. ingen vet hur han bar sig åt.
|
|
[2010-01-16 11:14:04.75] |
|
|
[2010-01-15 10:51:34.38] |
önskar jag kunde klaga på något, men det är rätt bra stämning på jobbet idag.
10:28
tänk dig två människor, en kille och en tjej. killen har en t-shirt som det står "jag har sju intressen: sex och öl" på, och tjejen har en t-shirt där det står "jag har två intressen: mitt jobb och min familj". vem är det troligast att du blir kompis med? du måste välja en.
14:59
förresten, stryk det där med att det måste vara en människa av var sort, det har absolut ingenting med saken att göra.
|
|
[2010-01-13 11:31:14.347] |
jag kan varken läsa eller skriva i dagboken från någon av datorerna på jobbet. vad ska jag ta mig till? hjälp.
10:32
vaddå, måste jag skaffa blogg nu? jag hatar bloggar.
13:04
jag passar på nu när det verkar funka igen. fan allena vet om det bara är tillfälligt.
min huvudsakliga sysselsättning just nu: äta, sova, drömma mardrömmar*. slökolla på dåliga extremvåldsfilmer. meditera lite över det faktum att mitten av januari är den mest deprimerande tiden på året. men jag läste i alla fall ut The Closed Circle igår. den påverkade mig på ungefär samma sätt som föregångaren, med undantag av att jag den här gången blev ganska arg på karaktärerna mest hela tiden. när jag läste The Rotters Club identifierade jag mig med den tonårige Benjamin så mycket att det var rent osunt, vilket ledde till att jag blev ganska mörk i sinnet (samtidigt som det ju är en påtagligt positiv bok, en sådan som man känner sig glad av...men kanske just därför, ett slags oundviklig konfrontation med ens eventuellt bortslösade ungdom och allt det där). det var mycket "nejnejnej, varför gör du nu så" kombinerat med allmän besvikelse över hur deras personligheter utvecklats (stilmässigt, musikaliskt och kanske framför allt politiskt, samt val av mer eller mindre tillfälliga partners och jobb, osv). och ändå är den fullständigt uppslukande. jag blir återigen akut melankolisk när jag läst sista meningen, men det kanske är en konstruktiv melankoli? tiden får utvisa.
* kan inte direkt påstå att det var en mardröm till tematiken, men inatt drömde jag hursomhelst att Jerry Williams var död, och att det påverkade mig och alla i min omgivning på ett fruktansvärt sätt. alla grät och var ledsna. samtidigt visades en konsertfilm på TV, där Jerry flippade ut fullständigt och började slå och sparka på scendekoren, bara för att han sjungit fel i introt på en låt, "fan fan FAN, första gången jag är på TV, och så sabbar jag allt genom att sjunga fel!!"
|
|
[2010-01-08 16:29:18.877] |
gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
åt äcklig mat i Frankrike. (åt alltså god mat också, men trodde aldrig för mitt liv att jag skulle stöta på äcklig mat)
höll du några av dina nyårslöften?
ja, tamejfan
vilka länder besökte du?
Danmark, Frankrike, England
är det något du saknar 2009 som du vill ha år 2010?
A Symphony of Amaranths och ett extra rum i min lägenhet.
vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
18/6
vad var din största framgång år 2009?
Aquatint. Ocean Tango. Radiofotografi.
största misstaget?
att jag inte sa ifrån. sa ifrån bättre 2009 än tidigare år, men jag är fortfarande skitdålig på det.
har du varit sjuk eller skadat dig?
förkyld och influensa x antal gånger som vanligt. hade en kort men väldigt intensiv deppression i våras, annars har väl det mesta varit upp och ner precis som det brukar.
bästa köpet?
Edge of Time, Greek Variations, Sahib Shihab & Danish Radio Jazz Group, Song for Someone, Windmill Tilter, Nocturne, Music for Small Hours, Jazz Under the Midnight Sun, Home Stretch Blues, Zodiac Variations.
vad spenderade du mest pengar på?
hehe, vinylskivor! och vin förmodligen.
gjorde någonting dig riktigt glad?
ja, väldigt mycket. periodvis, mellan svackorna, har det varit den lyckligaste tiden i mitt liv.
vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Hosannah, Munich Train, Azimuth, Hirondelles, Christmas in July, A Friend, Forgotten Books, Stills, In Flight, Ocean Tango
var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?
definitivt gladare.
vad önskar du att du gjort mer?
sagt ifrån.
vad önskar du att du inte gjort?
låtit mig påverkas negativt av människor som inte förtjänar min uppmärksamhet.
hur tillbringade du jul?
en blandning av Lund och Hässleholm.
blev du kär i år?
har varit kär i samma person sen -95.
favoritprogram på TV?
inget.
hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
säkerligen. Lady Gaga, ett antal modebloggare, högerdebattörer och hundratals andra idioter som jag inte borde bry mig om.
bästa boken du läste i år?
den som påverkat mig mest är förmodligen The Rotters Club. Orons bok, Saturnus ringar, Golem och The Closed Circle ligger bra till också.
största musikaliska upptäckten?
grävde mig djupare ner i den brittiska 60-70talsjazzen. Sahib Shihab. SABA. svenskar & danskar & tjecker. återupptäckte Sudden Sway och Chrome (för femtioelfte gången). hauntology.
vad gjorde du på din födelsedag 2009, hur gammal blev du?
turade till Helsingör med K och föräldrarna. alldeles för gammal.
hur skulle du beskriva din stil 2009?
en blandning av gubb-mods, klassisk herre med pipa och slafsig uteliggarhippie.
vad fick dig att må bra?
kreativitetsrus, kärlek och vin.
vilken kändis var du mest sugen på?
jag var rätt sugen på att ge stael von holstein en rekorderlig hurril. till exempel.
vilken politisk debatt engagerade dig mest?
massavsked, utförsäljning av statliga institutioner, den tysta överenskommelsen om att alla måste vara entreprenörer för att betraktas som fullvärdiga samhällsmedborgare.
vem saknade du?
Anders Tornberg, Holger Bäckström, Barbro Bäckström, Mormor.
de bästa nya människorna du träffade?
Philippe, Ken, Andrea, Stuart, Danny, Niklas
en värdefull läxa du lärt dig i år?
att jag inte ska ta åt mig av vad fåntrattar säger om mig. men om jag någonsin lärde mig den läxan glömde jag bort den igen efter fem minuter. och så ska det vara, och så kommer det förbli.
citera en sångtext som summerar ditt år:
can you remember nights
stuck under heavy skies
wanting your dreams to stay with you as morning came
christmas in july
you wished and the reply was so gorgeous
your eyes shone with wonder
not quite possible
not quite of this world and still
(obstacles for pets, written complaints for the deaf, high cheek bone chess)
|
|
[2010-01-07 13:23:20.827] |
|
jag kan inte längre skriva i dagboken från min arbetsdator. förbereder mig på ett synnerligen inaktivt år, dagboksmässigt.
|
|
[2010-01-05 14:20:20.657] |
|
|
[2009-12-29 13:33:22.51] |
sov nästan tolv timmar inatt. ögonen är som små streck, och jag hann varken duscha eller raka mig. alla skrattar när dom ser mig.
12:45
förr om åren gjorde jag listor på allting såhär dags, listor över årets bästa skivor och filmer, tråkigaste dödsfall osv. nu ska man dessutom lista hela 00-talet. jag tycker det känns skitjobbigt, kommer inte på rak arm på någonting mer än det här:
bästa skivorna
den enda jag köpte som kom ut i år var senaste Prefab Sprout, och den är ju egentligen från -93. bra såklart, men knappast representativ för 2009. misstänker att jag skulle älskat Belbury Poly (den har i alla fall ett supersnyggt omslag), men Micke vägrar beställa den åt mig. Roj är nog bra också. Louise Le May, mest för att det är sympatiska människor inblandade. och det lilla lilla jag hört av Broadcast/Focus Group (men det låter ju inte heller nytt precis, snarare bakåtsträvande...typ som Renaisance korsat med White Noise). Edward Williams "Life on Earth", ej heller den införskaffad, på retrosidan.
men det enda jag egentligen har lyssnat på är ju engelsk 60-70-talsjazz, Neil Ardley, Norma Winstone, John Surman, Mike Westbrook, Michael Garrick, Kenny Wheeler osv osv, samt gamla Mancinisoundtrack och lite vad som helst med Sahib Shihab. + Sudden Sway, som ju på många sätt och vis är världens bästa band.
bästa låtarna
den enda jag kommer på är Viktor Sjöbergs version av Gläns över sjö och strand, så det får bli den.
bästa filmerna
den enda jag såg på bio var Antichrist, och den var väl bra. bra och dålig på samma gång. ser dock fram emot att kolla in Apan, Flickan och Man Tänker Sitt när dom släpps på DVD. halkade återigen in i en svårartad Audrey Hepburnperiod i våras (som övergick i en re-fixering vid snyggt, flärdfullt och agentfilmssoundtrackstonsatt 60-tal i största allmänhet). fick en box med Preston Sturgesfilmer av Philippe, den var bra också.
dödsfall
minns inte.
året i stort
bästa på väldigt länge, naturligtvis mkt pga av Aquatint, lyckade spelningar, musikprojekt med Louis Philippe (som vi dessutom blev nära vän med), St Martinsemester, gos, Ballongprojekt och Londonvistelse. jag tror att jag haft mindre ångest än på mycket länge (även om den gör sig påmind hela tiden)...det enda jag är lite orolig över att jag är så luddig i huvudet dock, men det är säkert bara en fas. betyg på 2009: 4.
bästa med 00-talet
på det personliga planet: att jag började få ut skivor, relativt regelbundet, och iom det kom i kontakt med en helt ny bekantskapskrets som numera är mina bästa och käraste vänner (mycket roligare än mina gamla, som jag har mindre och mindre gemensamt med).
sämsta med 00-talet
att det blev politiskt korrekt att vara politiskt inkorrekt. och att borgarna tog över regeringsmakten.
|
|
[2009-12-28 10:48:13.587] |
i inboxen alldeles nyss (avd. "I couldn't fuckin' care less"):
Carl Abrahamsson – "Döden i våra hjärtan"
Fotografier 091229–100131
Martin Bryder Gallery visar fotografier av Carl Abrahamsson på temat döden.
Livets slut är nästan det enda säkra i våra liv och hur vi hanterar detta är extremt individuellt. Utställningen är varken en journalistisk resa eller en antropologisk studie av hur olika kulturer behandlar döden. Snarare är Abrahamssons bilder delar av ett slags estetiserad dödsmeditation vars impulser visat sig än här, än där under olika resor ute i världen.
Djurlik, gravmonument, dödsfabriker, skelett, mänskliga lik, dödsornamentik, katakomber, memento moris ... Allt blir till kryddor i en gryta som sakta och obevekligt puttrar på i dödsriket.
Carl Abrahamsson (f.1961) är fotograf, frilansjournalist och musiker, verksam i Stockholm och resten av världen.
Bryder är en trevlig typ, likaså Adam som skickade detta till mig, men alltså...finns det någon fåntrattigare person än vertigomannen i hela sverige så är det tamejfan calle a. calle a är alltså jvvfmannen som aldrig försitter ett tillfälle att tjata om aleister crowley, som skrev hyllningsartiklar i tidningen Kulturen om...ååååh brr jag kan knappt säga det...pippi långstrumpelectronica. och nu ställer han ut fotografier på temat DÖDEN. hade jag varit calle a så hade jag tänkt såhär när jag vaknat upp på morgnarna: "åh NEJ, jag är calle a, SHIT vad pinsamt!"
|
|
[2009-12-26 11:23:42.053] |
juldag med extremt vackra barn, homos, Leila K och Sven Arefeldt slutade i babbel och storstädning på loftet. jag känner mig mentalt som en fotskrapa ungefär.
10:29
måste lära mig att gå hem tidigare, annars sitter man som vanligt där med nariga rödvinsläppar och hicka och tror att man uträttar något genom att älta en massa trams. min attityd måste ändras i alla avseenden, och det är dags att inse att man växer ifrån varandra. åt helvete med allt.
15:46
vi kanske inte har något att säga varandra, även om man skulle kunna tro motsatsen. det är en väldigt fin familj, en söt familj osv, men den kryper under skinnet på mig. jag skiter i om jag låter snobbig när jag säger att det är på tok för borgerligt för mig, jag drar nu.
|
|
[2009-12-23 12:11:29.413] |
jag har inget bättre för mig, så jag fortsätter i gamla spår: vertigomannen fläker ut sig, i dubbel bemärkelse, på ett uppslag i senaste OLM. som vanligt tämligen självgod, och som vanligt har han på sig utsatthetsmössan. det är ju så synd om Vertigo hela tiden, de släpper ju ut en massa erotisk kvalitetslitteratur på grönbete hela tiden, men är ständigt i underläge, ständigt påhoppade av en skenhelig kritikermaffia. ok, jag kan till viss del känna igen mig i utsatthetsläget, åtminstone rent principiellt, men vad jag inte riktigt kan greppa är på vilket sätt eller varför det är så synd om Vertigo, om dom nu, som killen påstår, säljer så pass mycket och får så pass mycket positiva reaktioner? dessutom tycker jag att det är lite fåfängt, och just skenheligt, att utgå från att den dåliga kritik bokförlaget ådrar sig är sprungen ur kritikerns benägenhet att bli provocerad, trots att han/hon hävdar att så inte är fallet.
"men...men...vi vill ju inte alls provocera! kritikerna föröker hävda att dom inte blir provocerade, men...men...det blir dom visst! och alltså vi vill ju inte provocera, vi vill bara föra fram erotisk kvalitetslitteratur till folket!" *förfärad och samtidigt retig min*
liksom, larva dig inte. visst har du och ditt förlag ett genuint intresse för välskriven porr, men att påstå att man absolut inte är ute efter provokation är bara korkat i det här fallet. naturligtvis är det så att ni lever på att ha en utsatt position i samtiden och samhället, att framstå som det enda riktigt subversiva alternativet, och att chockera medelsvensson med era snuskiga fantasier. ingen med fler än 50 hjärnceller tror väl att ni förespråkar dödsvåldtäkter för det?
"svensken älskar att titta på uppskurna bukar med glänsande rött innehåll på teveserier som CSI. men en vidöppen, svullen fitta tycks fyll honom med en förkrossande fasa."
såå? men tänk om det bara handlar om smakpreferenser då? tänk om det är så att ni som läser De sade med stor behållning tillhör en liten subkultur, och att hela samtiden är uppbyggd av liknande subkulturer som har egna smakpreferenser? jag tänker inte kalla vertigomannen ointelligent eller oförmögen att komma med små poänger då och då, för det hade inte varit sant. man ska inte ljuga. däremot försitter jag inte ett tillfälle att kalla honom för posör och fåntratt.
14:44
dessutom är det stentråkigt och klyschigt att prata om "svensken" och "svenskhet". härnäst: vertigomannen börjar gnälla på jantelagen.
|
|
[2009-12-22 13:54:06.903] |
orolig. geggig. luddig och grötig.
15:49
Emmanuel Nyberg 2009-12-22 16:04
Intressant efterspel till Sade-debatten: http://www.aftonbladet.se/kultur/article6289096.ab
Edenborg säger en del vettiga saker, men uppträder också ganska mycket som ett elitistiskt mongo.
Sjtjekn 2009-12-22 16:22
ja, du sa det. jag håller ju med honom om mycket, men är det inte att sparka in lite väl öppna dörrar, att gnälla på den svenska samtidsdeckaren?
Emmanuel Nyberg 2009-12-22 16:25
Jo, man tycker ju det. Det är en intressant aspekt att peka på hur våldspornografiska deckarna är, men det var väl inte heller någon större nyhet liksom? Dessutom känns det lite väääl spekulativt liksom.
Sjtjekn 2009-12-22 16:52
en sak som slog mig häromdan var att en av anledningarna till att jag inte är intresserad av att läsa exempelvis Peter Sotos längre är ju att exakt samma tendenser finns i samtida populärlitteratur. jag blev lite fnissig när jag såg Män som hatar kvinnor, för det finns ett avsnitt där Peter Haber (som är så uppåt väggarna felcastad att jag bara baxnar!) berättar att det mest fantastiska som finns i hela världen är när det går upp för hans offer att de inte kommer att klara sig, att iakkta deras slocknade blick, hur livet plötsligt rinner ur dem på en sekund eller vad fan det var. jag tänkte ju direkt på Sutcliffe Jugends (iofs fantastiska) power electronicsmästerverk "The Victim as Beauty", vars omslag pryds av ett citat som är snarlikt det Haber hasplar ur sig. liksom, när det gått så långt att power electronicstematik står att finna i svensk samtidslitteratur och -film, då är det dags att ägna sig åt nåt annat, eller?
Emmanuel Nyberg 2009-12-22 17:15
Haha, lysande iakttagelse. Du har nog rätt. Det är dags att vända sig åt nåt annat håll, men vart?
Har bojkottat hela Stieg Larsson-grejen, fast inte särskilt medvetet, det har bara inte blivit av.
Sjtjekn 2009-12-22 17:25
jag vill inte ha våld och blod och död och noise och förnedring (längre), jag tycker att det är fullständigt ointressant (om det inte sker i ett intelligent och psykologiserande sammanhang, men inte ens då känns det så tilltalande). en gång i tiden behövde jag sånt, eftersom det var mitt sätt att göra upp med samtidsdebatt, -konst och -litteratur, och kanske framför allt musik och -politik. det fungerade som ett sätt att avreagera sig på helt enkelt. men sen ett antal år tillbaka är det ju bara ett slags mainstreamkultur, dessutom oftast utövat av talanglösa och ointelligenta människor. det gäller att hålla sig i rörelse.
Emmanuel Nyberg 2009-12-22 17:45
Nästan all våldsdödskultur är ju skittråkig. Eller iofs, jag tyckte det var roligt att vara på wrestling häromsistens, men det var nog mest för att det var en så himla artificiell och märklig stämning. Avreagerings-kultur öht, jag vet inte om det behövs, alls. Nån Haneke-film då och då, det räcker. Det finns ju tevespel annars, och inte ens där är det särskilt skoj med våld.
Man behöver ju inte hata mainstreamkultur, det är bara att det mesta inte är särskilt bra.
|
|
|
|
