Lapskojs är en maträtt som räknas som svensk husmanskost. Ordet kommer från engelskans lobs-cou(r)se med osäker betydelse och var en rätt som många sjömän föredrog. Svensk lapskojs innehåller vanligtvis saltat kött, potatismos och kryddor.
Den tyska varianten heter labskaus och serveras oftast med ett stekt ägg. I Norge kallas rätten även för lapskaus men den tillagas på ett något annorlunda sätt med tärnad potatis och morötter. I det danska köket är rätten känd som skipperlabskovs.
[2009-11-10 11:27:33.877]
10:23
Jag har ett kök. Det har jag byggt MED MINA BARA HÄNDER (nästan). De i vindsvåningen ovanför duschar rätt ner i mitt kök. Så nu måste jag riva ut det. Slår vad om att de kissar i duschen också. Således bor de inte bara i en mycket flashigare lägenhet. De pissar även på mitt kök.
Världen, vad har jag gjort dig?
[2009-11-05 12:15:45.2]
11:06
Hur höga är oddsen för att man ska vakna upp och finna att det läcker vatten från våningen ovanför rätt ner i mitt kök (ångest), att INGEN granne är hemma och att hela Tele2:s nät ligger nere? Jag skulle säga att det är enda gången på hela året då jag verkligen behöver ringa från min fullkomligt onödiga IP-telefon. Men den är naturligtvis stendöd. HUR HÖGA ÄR ODDSEN?
11:10
Det är havets sätt att straffa mig.
11:12
Jag facebookar min granne om en vattenläcka. Nu är framtiden här.
[2009-11-03 11:13:32.373]
10:12
Här vet man ju knappt om havet är i eller utanför båten. Kolla när de där vågorna tornar upp sig. Så jävla läskiga!
10:51
Synd bara att någon sabbar den bibliska stämningen på slutet. Det är väl ingen film heller! Det är domedagen!
10:54
Igår stod förresten Gro i min hall och lutade arslet mot brevinkastet, för att hålla balansen när hon tog på sig skorna. I samma ögonblick kom brevbäraren med min post. Chock för båda.
[2009-11-02 00:40:34.06]
00:17
Om det är någonting jag verkligen hyser den djupaste och allra mest vördnadsfulla respekt för så är det havet. Just step aside and let it happen liksom. Man vet aldrig vad det kan hitta på. Definitionen av skräckblandad förtjusning är därför att se enorma båtar kastas runt av monstervågor. Jag har youtube:at oavbrutet i tre timmar nu. Blir så uppslukad av stormande hav och skepp i sjönöd att jag helt glömmer tid och rum. Passagerare i livvästar som förbereder sig för att kasta sig ut i livflottar på övre däck. Aaah. Jag förgås. Men kan såklart inte låta bli att titta.
00:29
12:05
Alltså det där första klippet är så bibliskt. Ser ni hur STOR den där vågen är? Så jävla stor! Och de bara står och väntar ut den.
[2009-10-30 22:33:29.33]
22:33
Träligt läge.
22:35
Appropå uttryck som man ogillar: det är PÅ INGA VILLKOR okej att kalla näsan för snoken. Man stöter lyckligtvis inte på detta ofog särskilt ofta, men när man väl gör det hoppar hjärtat över ett slag, och man mår genast lite sämre. Hör opp! Sluta opp!
[2009-10-27 13:23:11.303]
12:07
Jag har lyssnat en smula på Hasse Aros playlist på Spotify. Jag försöker komma på varför han t.ex. valt att ha "Tusen bitar" med Björn Afzelius som introlåt. Vidare försöker jag också komma på varför Björn Afzelius låter som han låter. Är han tysk? Är det talfel?
ironman84 2009-10-23 12:26:00.0
Hur på g är denna puma en fedag da ??
[2009-10-22 13:55:39.0]
11:24
Björn Ranelid.
Hur många gånger har man inte hört honom riva av den där om "att simma från stranden JAG till stranden DU i havet VI" (eller om det var tvärtom)? Han sitter i någon tevesoffa och ska visa på sina oerhörda spontana kreativitet, och så river han av den där om "DU i havet VI" för tjugonde gången.
Eller ta den här om ord, som tydligen ska röra sig "med ljusets hastighet, och ingen människa kan undkomma det". Jag utgår från att han menar det talade ordet, eftersom det enda han gör är att prata och prata och prata. Är ljusets hastighet verkligen snabbare än ljudets hastighet? Jag slår upp det.
Ljusets hastighet i vakuum är en fysikalisk konstant och är 299 792 458 m/s (exakt värde)
Ljudhastigheten i ren luft vid 0° C är 331,5 m/sek, vid 20° C 343 m/sek
Ok. Det stämmer. Men jag känner ändå att, vadå, ord är väl inte exceptionellt snabba? Möjligen mäktiga, men inte snabba.
Jag simmar bort från mig själv med ljudets hastighet i havet jag, och funderar vidare över detta ett slag.
[2009-10-12 15:30:54.0]
13:02
Jag har ackumulerat lite hat de senaste veckorna som måste ut. Folk måste OMEDELBART sluta opp att:
1. Säga "jag la den där", när de tappar något. Den ligger där. Men du la den inte där. Du TAPPADE den, misslyckade och klumpiga människa.
2. Säga "buffe" istället för "buffé". Det är inte hö hö hö att säga "buffe". Det heter BUFFÉÉÉÉ.
3. Använda uttrycket "förakta högaktningsfullt". Ska man förakta något så gör man det bara. Man gör det inte på något högaktningsfullt vänster för att låta märkvärdig.
4. Säga "tack och bock". Varför är det alltid typ kvinnliga aerobicsinstruktörer och luriga unga män som använder sig av detta uttryck? Bocka åt växelpengarna. Så knasigt. Nej tack.
5. Slutligen måste folk GENAST sluta att använda sig av uttrycket "att gå från klarhet till klarhet". Världens mesta plattityd. Vadå gå från klarhet till klarhet? Det är något man skriver i en recension när man egentligen inte att har något att säga. "Han går från klarhet till klarhet." Jaha? Detta uttryck återfinns uteslutande i skrift, och det är för att det är så LÖJLIGT att någon OMÖJLIGT skulle våga stå för det live. Gå från klarhet till klarhet. Äh kyss mä.
Bear Grylls får mig att vilja ta värvning i Främlingslegionen och springa en mils ökenmarsch med tolv kilo sten på ryggen. Beau geste!
[2009-10-07 10:18:00.0]
08:17
En annan fräckis, av något högre klass. Spänn öronen nu!
[2009-09-29 09:58:36.0]
07:55
Ok. Hon kiknar väl kanske inte direkt. Men ni fattar.
[2009-09-28 22:27:32.0]
20:12
Ååh, tjugotusen skämselkuddar framför ansiktet när Aschberg "intervjuar" Anna Anka på TV 8. Vad håller han på med? Han typ sitter och grymtar och frustar och ler på ett fullständigt motbjudande, inställsamt och ointelligent sätt, med illa dold upphetsning över att det är hon och inte han som tar upp ämnet snorre. Han svamlar som en osammanhängande farbror. Ställer typ inga frågor, och de svar han får på de han ställer glömmer han bort att lyssna på. "Du, Anna, ja, vafan... ok! Ok! Du är sensationell! Du är otrolig. Du är otrolig. Ja, du, vafan... ok!" osv. Han är den verklighetsfrånvände fullgubben i baren fem minuter innan stängning, som tror att han är galjonsfiguren i fören på ett ståtligt skepp. I'm the king of the world! (Samme man som vaknar upp fem timmar senare, ensam på perrongen i Fisksätra med intorkad spya på kinden.)
Fast det är klart. Han tycker också att detta är en rolig, hiskelig, rysligt provocerande och raffinerad fräckis. Vi delar inte samma världsbild.
Det där har gått förbi fasen där något dåligt är så dåligt att det blir bra, för att aldrig någonsin återvända.
20:30
"Du, Anna - vilken är den bästa isen? Klitor-isen!"
20:45
Ååh. Varför beter sig kvinnan i rosa kavaj på det där viset förresten? Varför skrattar hon hysteriskt redan innan hon hört historien? Varför skrattar hon på ett sätt som säger att det här, det är den roligaste historien hon någonsin hört? Hon pekar med fingret, kiknar och ser ut att tänka "Hörrni, har ni hört den här!? Inte? HA HA HA, det har jag, och jag har aldrig hört på MAKEN! Håll i hatten! Spänn öronen nu!".
Men hon har ju inte hört poängen. Hon vill bara vara med och skratta i grupp (och den tanken är väl i och för sig god i sig). Så börjar hon inse vartåt det barkar, men det är för sent. Hon har ju redan skrattat ihjäl sig åt poängen, långt innan den kom. Trist för henne bara att det aldrig kom någon poäng. Visst ser man paniken växa i hennes ögon när hon begriper det? Visst ser man att hon sakta men säkert inser att hon sitter i teve och skrattar åt Robert Aschberg när han drar världens lamaste "fräckis" om en bajskorv?
Åh. Det är så pinsamt allting. Ta bort mig från denna planet.
20:59
Eller nej, ta bort Robert Aschberg bara.
[2009-09-22 20:27:17.0]
18:26
Idag började jag min praktik. Detta fick mig osökt att tänka på när jag var typ åtta år gammal. Jag var obotligt blyg inför vuxna som barn. Vågade knappt titta på folk, än mindre prata med någon. En gång fick jag följa med min mamma till jobbet, under någon sorts ofrivillig bring you kids to work day. Ving hette fortfarande Vingresor och huvudkontoret låg fortfarande på Sveavägen. Jag blev placerad vid någons skrivbord i ett eget rum. Där satt jag, skräckstel, och försökte verka avslappnad. Jag hade absolut ingen koll och kontroll på någonting. Vilka är alla där ute? Kommer de att prata med mig? Varför luktar de så konstigt? Vad gör de här? Och kanske viktigast - vad gör JAG här?
Min mamma var bland de första på avdelningen att skaffa, inte bara en dator, utan en bärbar (eller nej - mer flyttbar) sådan, istället för skrivmaskin. Den var i mörkgrå plast och hade orange skärm. Det fanns PageUp, ett abstrakt program som man absolut inte fick röra. Något kunde ju gå sönder! I slutet av 80-talet betedde sig alla som pensionärer med sina datorer. Akta apparaten! Något kan gå sönder i den!
I alla fall.
Tristessen fångade efter att tag mig i sitt grepp, och jag bestämde mig för att spela Frågan på den flyttbara datorn. Alla spel spelades i MS DOS. Jill of the Jungle 1, 2 och 3, CD-Man, Leisure Suit Larry (artonårsgräns på det, vill jag minnas). Frågan likaså. Det var ett studentikost (surprise) frågespel i 2D, säkert programmerat av någon finnig KTH-student med för få kompisar. Det fanns olika kategorier, typ lyteskomik, kemi och historia. Det dök upp fyra slumpvis utvalda kategorier att välja på per frågeomgång. Man valde kategori och fick svara på en fråga inom denna. För varje rätt svar fick man pluspoäng, och för varje fel svar fick man minuspoäng. Om poängen i kategorin lyteskomik var på säg, +10 för rätt svar, och -8 för fel svar (en ansenlig poängsumma att bli av med), så tog man ändå alltid lyteskomik, trots att man inte visste vad det betydde. Inget risktänk alls. När man vann hela spelet ljöd en massiv serenad till ens ära. (Denna historia utspelade sig på den tiden då datorerna ännu inte hade volymknappar. Lät det så lät det.) Eftersom jag spelat Frågan varenda ledig stund i typ ett år hade jag lärt mig svaren utantill. Jag vann således snabbt. Jag hade dock inte tänkt på serenaden, och hur den stod sig i förhållande till min vilja att sitta obemärkt i någon annans rum och försöka verka bekväm med detta. Istället för förvirring: PANIK. Där satt jag plötsligt och lät utav bara helvete, i ett rum som var någon annans, på ett kontor med en massa vuxna som man inte begrep sig på. Allt man ville var att INTE låta. Plötsligt sticker avdelningens silverräv in huvudet och fyrar av ett leende. (Han kan ha pratat göteborgska också. Oklart. Läs det på göteborgska. Det blir roligare.)
"Nämen, pryar du här ellar!?"
Pryar? Vad betyder det? Gör jag det? Har det något med Frågan att göra? Dubbelpanik. Den pratar med mig. Och jag kan inte svaret. Jag kanske pryar. Jag vet inte. Bäst att prya på.
"Aaa, det gör jag", stammade jag skräckslaget och stirrade i golvet.
Han tittade lite på mig och sa väl typ "Ah, jaha, ooookaj...", eller något annat neutralt, och gick därifrån. Jag kände på mig att jag svarat fel. Det var förmodligen uppenbart att en åttaåring som spelar frågesport i MS DOS i någons arbetsrum inte "pryar". Han ville väl bara skämta, och så var det inget mer med det. Det kanske låter banalt, men jag minns det som det socialt sett mest traumatiska jag någonsin varit med om. Ärrad för livet.
19:10
Eller nej, det mest traumatiska jag någonsin varit med om är "låt flickan äta sin sallad"-incidenten. Den sparar jag dock till en annan dag. Annars kommer jag inte att kunna gå till jobbet och "prya" imorgon.
Mitt nästa liv. Från vänster: Gro, Ebba, jag, Siri, Lessa, Louise och Josefine Jinder™. Spännande!
[2009-09-07 22:15:46.83]
20:15
[2009-09-03 13:42:05.0]
11:32
Liveskunkande! Om det är någon som undrar hur jag tillbringar dagen så kan jag meddela att jag glider runt på Kungsholmen iförd mjukisdress och med en plastpåse i näven, innehållandes nycklar, leg, ipod, första säsongen av Sopranos samt två tennisbollar. Jag är på väg till banken för att "uträtta ett ärende".
100 % crazy cat lady.
11:34
Det är alltså plastpåsen som innehåller allt det där. Inte näven.
11:36
Eller jo, kanske näven indirekt, eftersom den håller i plastpåsen.
[2009-08-28 23:19:08.0]
21:04
NÄR är egentligen Miami Ink inspelat? På medeltiden? Så fort de ska söka efter något på internet måste de ta kunden under armen och gå next door till ett internetcafé. Så himla planlöst.
Appropå medeltiden: vad är tanken bakom Siemensreklamen som går på teve för jämnan? "Låt det blå ljuset visa vägen - framtiden flyttar in"? Är det inte att underskatta konsumenten en smula att tro att den ska tro, att framtiden är en blå lampa som lyser på ugnen? Ursäkta mig min herre, men tror min herre möjligtvis att jag är fem år gammal?
Namn:
lisa Bor i:
Stockholm Ålder:
25 Är en:
Flicka Blev en Skunk:
2002-09-26 12:02 Senast inloggad:
2009-11-19 21:10 E-post Vanlig hemsida SkunkID:
2222971 Antal besökare:
85742
Namn:
