En heldag fylld av Mad Men och oändliga mängder tomatjuice med svartpeppar, asmycket is och ännu mer citron. Jag älskar Bets. Man vill ju inte spoila för någon, men jag är mitt uppe i när allt bara känns hemskt i säsong två. När ångesten kommer till stan. Jag lever mig in så mycket. Jag har varit en vacker men bedragen hemmafru med två välartade barn hela dagen.
19:55
Och så har jag haft den här dikten av Fröding på repeat också, och då har allt känts ännu hemskare, och så har jag tänkt ännu mer på Betty Draper. Rysningen (1:10)! När hon dränkte barnet sitt! Då regresserar man plötsligt till 1822 och oroar sig för att bli lynchad i bygden för otukt, istället för om typ köttfärslimpan ska bli lyckad eller ej. Träligt läge oavsett vilket.
20:16
Den dära stugan vid ån är Hagen
där gamle Anders i Hagen bor
jag minns hur Elin, den enda dottern
gick förr och trallade hela dagen
i mon där borta med Hagens kor
Hon var den gladaste bland de glada
i lek och dans var hon alltid bäst
och flink i spisen och flink på logen
men ofta ser en, att det tar skada
som växer vackrast och lovar mest
20:34
Är inte fyra år rätt lite för att ha dränkt sin egen unge? Förvisso utomäktenskaplig, men ändå...
Du som stack, du tror nog
att du sitter fast i minnet
att din charm var stor nog
så jag har dig under skinnet
att jag går och längtar efter dig
som är så snygg så man kan dö
Då vill jag berätta
att nu är du portförbjuden
du är föredetta
sitter inte under huden
du försvann ur kroppen
vill du veta hur jag sa adjö?
Framåt, böj och tillbaka
gymnastikprogrammet du vet
framåt, böj och skaka
och då föll du ut ur huvet
som en säck potatis
låg där alla minnen som jag haft
av dig
Andas ut, böj ryggen
andas sedan in och sträck den
där kom ut en snygg en
som försvann med andedräkten
och vid varje svikthopp
en överbliven känsla studsar opp
Så snart är du försvunnen ur min kropp
[2010-01-29 09:37:06.64]
08:34
Alltså förvisso har min syster redan snuddat vid ämnet, men vad är grejen med att de alltid spelar typ savannmusik när det är nedvarvning efter pass på Friskis? Alltid! Och så måste alla göra stora, svepande rörelser med armarna. WTF? Typ gå runt i ring och lyssna på wemba wemba-låtar för att komma i kontakt med ursprungslugnet inom sig. Kan inte komma på något som känns mig mer främmande.
11:12
Jag ser på Facebook att några av mina vänner ska delta i evenemanget "Carin Wester 70% Sale". Jag klickar på länken. Jaha. Från och med idag är det 70 procents rea i Carin Wester-butiken på Rörstrandsgatan. 264 anmälda deltagare. Hur värdelöst är inte det vetandet? Ganska så värdelöst. Och vadå "deltagare" förresten? Jag ska delta i inhandling av matvaror på Ica Matmäster ikväll! Jag har osat. De vet att jag kommer.
Fast ok. Om folk vill meddela att de någon gång under de närmsta veckorna kommer att gå förbi där så är det väl ok. De kanske osar för att påminna sig själva. Men vad som under inga som helst omständigheter är ok, är att det är 137 stycken som "kanske kommer att delta". 137 stycken som KANSKE kommer att gå förbi Carin Wester-butiken på Rörstrandsgatan någon gång under de närmsta veckorna.
Skjut mig.
11:29
Skjut mig igen.
[2010-01-28 22:06:04.647]
20:41
Innan januari rinner mig ur händerna; år 2009 i tolv bilder!
Januari var Minttu och långfärdsskridskor.
Februari var lite trassligt.
I mars åkte vi på gruppresa till Berlin. Det var obeskrivligt surrealistiskt.
I april låg man hemma och lyssnade på en och annan powerballad.
I maj var det FÄST jämt.
I juni for jag på semester med Källgren och Åkerman Tours.
I juli fortsatte semestern. Reskassan hade dock tagit slut. Hängde man läpp för det? Nej!
I augusti stekte jag sönder kroppen i Kristineberg. "Solen tar ändå inte i augusti."
I september smeds stora planer kring framtiden. Tror vi kom fram till att data är framtiden.
I oktober hängde jag en del med en prästvigd Thorsten Flinck. Han smuttade ofta lite för mycket på nattvarden. Visst syns det nästan?
November var Skriet. Hemska månad.
December var grupphygge. Ändå bra.
Ja, det var väl det. Om jag får välja ska 2010 vara ungefär som en blandning av mars, maj och juni 2009!
[2010-01-18 12:54:12.34]
10:56
Jag ligger och kollar på en repris av Efter tio med Malou von Sivers. Hur kan hon få så mycket sändningstid? Hur kan hon få ha ett eget program? Det känns inte bra (och ingen kan säga att det är för att hon har höga tittarsiffror. Har hon det så är det bara för att de bara visar TV-Shop på övriga kanaler om förmiddagarna). Det måste vara som med smuts som funnits hemma så länge att man inte längre ser den. Man ifrågasätter den inte. Den har blivit en del av inredningen. Jag hade förresten en upplevelse på samma tema igår på jobbet, när Jonas visade mig att man kan putsa datorskärmen med rengöringsmedel.
I alla fall.
Malou sitter och diskuterar film med Helena Lindblad, filmrecensent på Svenska Dagbladet. De har sett "Luftslottet som sprängdes". Man får se ett klipp från rättegången (1:25:00). Efter klippet ska de sätta ord på vad de just sett. Så säger Malou, med allvar i rösten, "Här har hon verkligen laddat för sin sista strid. Som en sån där indian i stridsutrustning."
Som en sån där indian i stridsutrustning! Och den andra håller med. Så fortsätter de med att kolla på "Away we go". Den andra kvinnan informerar om att det är en "indie rom-com". "Jaha, ok?", säger Malou frågande. "Ja", säger den andra. "En independent-touch, men ändå en slags romantisk komedi". "Mmm", säger Malou och går vidare. Malou tycker att det är spännande att man inte känner igen någon av skådespelarna ("Det är inga jättekända skådisar, men man skrattar väldigt mycket"), och så informerar den andra om att hon har googlat sig till att den manlige huvudrollsinnehavaren är med i amerikanska The Office. Vem har bestämt att de här två ska få sitta och uppta sändningstid tillsammans?
Malou gillar förresten alla filmer (nästan). "Jag tyckte att den var otroligt bra", säger hon. Eller "Jag tyckte tvåan var lite sämre än ettan och trean, som var väldigt bra". Absolut noll analys eller reflektion.
Det jag stör mig på är egentligen detta: om Malou von Sivers skulle få i uppgift att se en film och skriva om den på typ samhällskunskapen i årskurs åtta så skulle hon inte få godkänt, men hon får sitta i teve och gaffla om den.
Det är provocerande pinsamt. Ta bort.
15:14
Jag kände mig rätt risig idag, men så mötte jag Ellen Rasch i trapphuset. "Vilken spänstig person!", utbrast hon glatt, varpå jag tänkte "Jag - en spänstig person!", studsade nedför trappan, gjorde ett battemang från tredje avsatsen och steppade hela vägen till Ica.
[2010-01-11 11:58:26.633]
10:40
Jag och Gro kollade när Alkberg spelade på Strand i lördags. Försökte gå på lokal, så att säga. Det slutade med att vi placerade oss i ett hörn och kollade Youtube i mobilen. Folk är så tråkiga! Alla är under 20. Ingen har något att säga. De spelar skitmusik. Verkligen SKITMUSIK. Killarna har på sig mössa ovanpå huvudet, ovanför öronen, trots att det är 20 minus ute. Tjejerna har på sig nylonstrumpbyxor och svarta glitterklänningar, trots att det är 20 minus ute.
Vi gick vidare och mötte upp Johnny. Han gastade åt oss när vi försökte få honom att kolla på och älska den här låten.
Det var tydligen någon sorts Nöjesguidenhype, sa han. Det kan man inte vara i extas över. Vi tänkte att han möjligen var litet dum i huvudet. "I don't wanna cryyy-yy-yy-y..." vrölade vi och gick vidare i natten.
[2010-01-10 19:54:29.487]
18:36
[2010-01-07 00:22:00.76]
23:08
Ytterligare en företeelse som jag ogillar å det grövsta är löjliga människor som prompt ska säga "ett par" istället för "två", när de verkligen menar "ett par" i ordets rätta bemärkelse. När de faktiskt menar "två" och inte "några stycken". Det är ytterligare ett sätt att på ett lite krångligare och förnämare vis säga något mycket enkelt. Så kan de i typ ostdisken säga "Jag kan ta ett par hekto ditten" eller "Ge mig ett par skedar datten" och så frågar expediten "Två? Tre?" och så säger den löjliga människan "Eh, ett par, ja" och får den stackars expediten att känna sig DUM för att den gjort en pragmatisk och ytterst kontextanpassad tolkning av uttrycket "ett par".
Jag hatar dessa människor av hela mitt hjärta.
[2009-12-31 18:44:44.793]
18:21
I sann Daniel Strand-anda har jag sammanställt ett par förhållningsregler inför 2010:
- Ha alltid öl på kylning, så att man alltid kan langa fram två öl efter en hård arbetsdag. Som på film!
- Återse Köpenhamn, Helsingfors och Barcelona. Stifta gärna även bekantskap med San Francisco, Glasgow och Venedig. Genomför därtill minst en traditionell sol- och badsemester på valfri ort. Drick då enbart paraplydrinkar.
- Köp en trisslott i månaden. Plötsligt händer det.
- Spela squash minst två gånger i veckan. Slå helst alla bollar i nicken.
- Drick aldrig mer än fyra enheter alkohol vid ett och samma tillfälle. Med enheter menas glas.
- Färdigställ fanzinet som under fyra års tid gått under namnet Picassos Penis och som alltid är "nästan färdigt".
- Gå minst en gång, helst flera, ut på lokal och ät middag själv. Ensamlunch räknas inte.
- Sjung följande rader varje gång det vankas en kyss:
Och halvorna de tagas på mångahanda vis
Och halvorna de tagas på mångahanda vis
Men ingen tog dem fortare än Bismarck tog Paris
I sin ungdom
- Färga håret rött. På gränsen till overkligt rött.
- Ägna minst tio minuter varje morgon åt att stretcha.
- Påbörja aldrig ett hemmaprojekt innan ett annat är färdigt.
Om inte alla dessa mål uppnåtts vid årets slut har året varit ett totalt misslyckande och jag kommer då att spränga mig själv i luften vid tolvslaget.
[2009-12-28 00:01:49.343]
19:23
Ingen pressylta för mig i år. Jag har varit i Lissabon medan ni andra firat Jesu födelse/död/uppståndelse (0,5 % kristen). De visade dolda kameran på planet. Det var obeskrivligt provocerande att se alla människor skratta. Nu förstår jag varför man inte får ta med sig vapen ombord. Kändisspotting: Paggan och Jari Haapalainen. Jag är ganska övertygad om att Pagrotsky skrattade. Jari, förmodligen inte.
Väl där promenerade man backe upp och backe ner och kollade på övergivna hus. Jag älskar övergivna hus. Man vill gå in och kolla och aldrig mer komma ut. Passande då att halva jävla Lissabon är övergivet. (Någon sa att stadskärnan avfolkas med några tusen varje år. Stämmer det?) I övrigt åt jag en middag som inte bara var asäcklig ("åt" en asäcklig middag), utan rent hälsovådlig. Den smakade ruttet kön. Sköljde ner den med 2 deciliter bourbon (sprit ska drickas i deciliter - "det blir ett sånt himla spring annars...") för att desinficera tarmsystemet. Gick därifrån med samma känsla som efter att ha spytt i en taxi. Man betalar tusen spänn, glömmer det och går vidare. (OBS! Det är inte middagen på bilden som skrivit brevet.)
[2009-12-23 12:08:32.74]
10:56
Här sitter jag och tänker; dels på Rosa Taikon (som jag såg på teve igår och är djupt imponerad av) och dels på min farmor (som jag såg live så sent som imorse och som jag också är djupt imponerad av). 92 år och snart vid pärleporten? 92 år är en lång tid.
11:00
11:02
Katitzi!
[2009-12-22 01:01:42.283]
23:48
Kom att tänka på det här med smaksättningar. Att det har gått inflation i dryckesvärlden (banananas-sweetie, pitanga-kaktus [vadå PITANGA?! Är det ett snuskigt underklädesplagg?] osv) är väl allmänt känt. Och det är väl ok. Vad som känns mindre ok är att jag idag smorde in mig med en hudkräm som luktar cupcakesfrosting. Jag köpte den när jag var i det förlovade landet i somras. Nu när jag väl har applicerat den på min bleka lekamen känns det inte alls särskilt bra. Jag går omkring och luktar tårta.
00:02
HUR ska den lille videnskabsmand inom mig kunna verifiera sanningshalten när det gäller t.ex. kaktussmak? Hundra spänn på att det är en slaggprodukt som blivit över vid tillverkningen av något annat. Alla bara "Mmm, kaktus, gott". Jag vill se er tugga på den här jäveln i verkliga livet och säga "Mmm, kaktus, gott":
[2009-12-14 11:10:57.533]
10:00
Har någon handlat på Konsum (?) på Medborgarplatsen? Den där det var biograf förut. Sjuka butik! När man ska ta tag i dörren så FLYGER den upp i ansiktet på en. Man kan väl inte ha automatiska dörrar som öppnas UTÅT?! Skåpsupare till elektriker som fixat det där. Vidare strömmar sakral julmusik (flickkör, såklart) på volym femti ur dolda högtalare från ingenstans. Det råder fullkomlig obalans mellan musik och belysning, då de har lysrör på femhundra watt i taket. Man känner sig iakttagen. Så åker man rulltrappa, helt ensam, brant ner i underjorden och tänker att sekten som väntar på en där nere ALDRIG kommer att släppa ut en frivilligt igen.
Farväl, normala värld.
10:16
På den där bilden (som jag olovligen stulit) öppnas dörrarna inåt! Det måste varit innan Hare Krishna tog över och tjyvkopplade dem.
10:17
Eller vänta. Någon kan precis ha gått ut. Så kan det vara!
[2009-12-04 22:32:28.647]
22:24
Ronnie Wood, Ronnie Wood, Ronnie Wood.
[2009-12-03 00:22:07.023]
00:21
Ett Never Mind the Buzzcocks-maraton senare och allt jag kan tänka på är Noel Fielding i stickad tröja! Visst ser han ut som en blandning av Ronnie Woods och någons moster?
Och här sitter vi och tycker att det är ASKUL när Filip och Fredrik åker rutschkana iklädda gummidräketer i någon tråkig Frihamnenproduktion.
00:22
Är "rutschkana" verkligen ett riktigt ord?
00:23
Noel Fielding i stickad tröja™:
Kolla 05:52! Visst vill man bara ta med honom hem och klappa på honom? Som en liten kattunge. Visst spelar det ingen roll att solen aldrig lyser när man ser det här?
12:02
Rutschkana, en sluttande yta, oftast metall eller plast, gjord för att glida nedför på. Rutschkanor finns ofta på lekplatser tillsammans med klätterställningar.
Särskilda varianter av rutschkanor är evakueringskanan som finns på flygplan, och vattenrutschkanan som är fylld med vatten.
"Rutsch". Rutsch! Låter det verkligen så när man kanar nedför en sluttande yta?
[2009-11-26 14:21:55.253]
14:20
November bjuder på idel motgångar. Egentligen är de inte fler än vanligt. Men man kan inte hantera dem. Avsaknaden av solsken (4, 11, 2, eller hur få timmar solen nu lyst i november) rustar ner mig. Man vill lägga sig ner på golvet vid mejerikylen på Ica och gråta när den laktosfria mjölken är slut. Minsta motgång känns oöverkomlig.
Som att skosnöret går upp på vägen till jobbet. Två gånger.
Som att busschauffören kör i 30 kilometer i timmen.
Som att man inte träffar bollen när man spelar squash.
Som att få en röd bock i kanten på sin rättade inlämningsuppgift - inte för att man haft fel, utan för att man är missuppfattad. All denna motgång.
Som att påpeka ovanstående och inte alls framstå som ett missuppfattat geni, utan mer som en ogin, bitter och småsint petimäter. Man vill dö, spola tillbaka och uppfattas som en okomplicerad och avslappnad människa.
Som att man själv lever vidare, men att ens Ipod dör när man har femton minuter kvar till dörren.
Som att ens postpaket är spårlöst försvunnet i tre veckor. Så dyker det plötsligt upp för uthämtning. I Farsta.
Som att bli uppläxad av en ogin, bitter och småsint kund på jobbet, när man betett sig för uppstudsigt för sitt kön. Han (äldre man med kuvad fru, naturligtvis) spänner ögonen i en, pekar på en med fingret och säger "Hurdudu. Nu ska jag lära dig en sak. Kunden har ALLTID rätt."
Som att vilja säga "Vad sa du, sa du? Kunden har... ?" och titta frågande, först på honom och sedan rätt ut i luften. Se ut som om man bearbetar fullständigt okänd information. Sedan säger man "Vänta. Jag ska bara hämta papper och penna", varpå man låtsas plocka upp penna och papper ur sin ficka. Medan man tittar på sitt fiktiva papper och skriver koncentrerat med sin fiktiva penna mumlar man "Kunden... har..." och så tittar man frågande på honom, höjer på ögonbrynen och upprepar "Kunden har... ?", som att man vill att han fyller i, för man minns inte riktigt, vad var det han sa, det här påståendet är helt nytt för mig, snälla säg igen? Men så gör man inte. Istället tvingas man be om ursäkt för att man inte tillämpat denna missuppfattning i praktiken. Hur ska man kunna göra det? Det är ju inte sant. Det uppstår en konflikt i mitt inre. Kunden får gärna TRO att den har rätt. Men det är inte särskilt ofta den har det.
Som att behöva svälja denna inre konflikt för att inte ställa till en scen, och på begäran upprepa "Javisst, kunden har alltid rätt".
Som att överhuvudtaget behöva gå upp på morgonen och jobba.
Det var väl ungefär vad jag hade att älta för stunden. Återkommer garanterat till ämnet.
21:19
3 har köpt en asfet annonsplats som täcker hela förstasidan när man loggar in på Skunk. Vad kan den ha kostat, i förhållande till hur många personer den når ut till (jag gissar på 50 i snitt)?
Välinvesterade pengar, så här i kristider.
21:22
Eller vänta, är finanskrisen över nu?
[2009-11-22 22:32:37.67]
21:21
Minns att jag häromdagen påstod att framtiden var här, då jag facebookade min granne om en akut vattenläcka. Jag hade fel. Sätt på ljudet och spänn öronen, för här kommer Liljeholmen centrum - Sveriges Framtidens centrum.
PANG!
PANG!
PANG!
PANG!
21:25
Observera att det här är NU. År 2009.
[2009-11-16 14:04:34.337]
12:56
När andra jobbar bildgooglar jag lapskojs.
12:59
Lapskojs är en maträtt som räknas som svensk husmanskost. Ordet kommer från engelskans lobs-cou(r)se med osäker betydelse och var en rätt som många sjömän föredrog. Svensk lapskojs innehåller vanligtvis saltat kött, potatismos och kryddor.
Den tyska varianten heter labskaus och serveras oftast med ett stekt ägg. I Norge kallas rätten även för lapskaus men den tillagas på ett något annorlunda sätt med tärnad potatis och morötter. I det danska köket är rätten känd som skipperlabskovs.
[2009-11-10 11:27:33.877]
10:23
Jag har ett kök. Det har jag byggt MED MINA BARA HÄNDER (nästan). De i vindsvåningen ovanför duschar rätt ner i mitt kök. Så nu måste jag riva ut det. Slår vad om att de kissar i duschen också. Således bor de inte bara i en mycket flashigare lägenhet. De pissar även på mitt kök.
Världen, vad har jag gjort dig?
[2009-11-05 12:15:45.2]
11:06
Hur höga är oddsen för att man ska vakna upp och finna att det läcker vatten från våningen ovanför rätt ner i mitt kök (ångest), att INGEN granne är hemma och att hela Tele2:s nät ligger nere? Jag skulle säga att det är enda gången på hela året då jag verkligen behöver ringa från min fullkomligt onödiga IP-telefon. Men den är naturligtvis stendöd. HUR HÖGA ÄR ODDSEN?
11:10
Det är havets sätt att straffa mig.
11:12
Jag facebookar min granne om en vattenläcka. Nu är framtiden här.
Namn:
lisa Bor i:
Stockholm Ålder:
25 Är en:
Flicka Blev en Skunk:
2002-09-26 12:02 Senast inloggad:
2010-02-10 00:42 E-post Vanlig hemsida SkunkID:
2222971 Antal besökare:
87653
Namn:
