| Byebye |
[2007-07-18 17:55:49.0] |
17:53
Jag trodde att jag kunde stå emot. Jag trodde fel. Från och med idag kommer jag mest att skriva här. Just nu ser det ganska spartanskt ut, men jag ska sätta mig och snygga till allt så fort jag får tid. Det blir säkert flera skunkdagboksinlägg skrivna, men då som komplement till Den Riktiga Bloggen, som kommer att vara ganska renodlat inriktad på böcker och litteratur. Så, hejhej Skunk, it's been real.
|
|
[2007-07-16 13:29:38.0] |
12:56
Jag borde vara narratologiskt korrekt och avsluta bröllopsföljetongen, men Aase Berg kom ivägen.
"Underhållning är ett barnsligt behov, men jag kan inte se något problem med att ungar och ungdomar är barnsliga; det är helt okej att de läser äventyrsböcker. Något som däremot är ett samhällsproblem, är att så många vuxna stannar kvar i läsning av vuxenvärldens motsvarighet, typ deckare, i resten av sina liv."
Citerat Aase Berg i dagens Expressen, i en i övrigt läsvärd artikel om Kittyböckerna. Är det bara jag, eller satt Berg på en shirehäst när hon komponerade de där meningarna? Ponnyhästar måste i alla fall vara på tok för små. Jag fastnade redan på första meningen. Underhållning är alltså ett barnsligt behov? Snarare mänskligt. Och visst, det är trist att många svenskars kontakt med litteratur början på L som i Larsson och Läckberg och slutar på M som i Marklund eller Mankell. Det är Bergs till synes totalt oproblematiserande inställning till underhållningslitteraturens litterära värde - eller, om jag ska följa Bergs tankebanor, avsaknad av värde - jag vänder mig mot. Det måste vara väldigt bekvämt att leva i ett universum där allt är svart eller vitt och prydligt dikotomiserat. Underhållning eller bildning, fult eller fint, "typ deckare" eller läsupplevelser - vad väljer du? Kom igen, välj sida! Om jag läser Berg rätt går det inte att kombinera underhållning med litterär kvalitet. Då måste jag fråga var Aase Berg befunnit sig det senaste decenniet. Har hon helt missat författare som Dennis Lehane, Michael Connelly, James Ellroy och Denise Mina? Jag skulle kunna räkna upp ett trettiotal namn utan att lämnna "typ deckare"-hörnan; om vi vill bredda begreppet underhållningslitteratur - och det vill vi! - kan författare så olika som Ian McEwan, Margaret Atwood, Marian Keyes, Stephen King och John Ajvide Lindqvist inkluderas. Newsflash: det finns ett, åtminstone i den anglosaxiska litterära världen, vedertaget begrepp som kallas litterär underhållningsroman. Personligen skulle jag vilja komma från från genrer och subgenrer - trots att, eller kanske just på grund av, att många av mina favoritförfattare skapar så kallad genrelitteratur - och istället nöja mig med att konstatera att en romans underhållningsvärde inte nödvändigtvis måste gå i klinch med dess eventuella litterära kvaliteter. Alltså: det finns bra böcker och det finns dåliga böcker, och i båda kategorierna återfinns såväl "typ deckare" som allvarligt syftande litteratur.
Andningspaus.
För att återknyta till min namedropping av kvalitativa deckarförfattare: jag läser Denise Minas The Field of Blood just nu, och om det skrivits något bättre, mer gripande och hudlöst om att leva i Thatcher-erans Glasgow har i alla fall jag inte läst det. Mina skriver "typ deckare" och ges ut på ett svenskt förlag som gjort underverk i uppgraderingen av deckargenren (tack Minotaur!), men hon väcker inget "sterilt kontrollbehov" hos mig, ingen "hopplös längtan efter att alla trådar ska knytas ihop på slutet". I Denise Minas värld finns det inga enkla svar. Hennes deckargåtor - för i slutändan skriver hon ändå deckare, typ - är inga oklanderligt lagda pussel, och hennes karaktärer är så långt ifrån förutsägbara man kan komma. The Field of Blood är en lysande samhällsskildring som oroar och underhåller om vartannat. Och ja, folk dör och annat folk försöker ta reda på vad som hänt. Hallå, "typ deckare"-alert! Jag kan inte låta bli att påpeka det paradoxala i att Berg, själv så mån om att hålla sin begreppsvärld med "typ deckare" versus seriös litteratur intakt, är rädd för att deckarläsning ska leda till en nyanslös och svartvit världsuppfattning. Ain't gonna happen, babe, i alla fall inte om man läser Mina.
Jag måste komma ihåg att andas.
Var var jag nu? Jo, Mina och dekonstrueringen av underhållning/god litteratur-dikotomin. Jag har ägnat ganska många rader åt att lyfta fram Denise Minas uppenbara litterära kvaliteter, men egentligen hade jag kunnat byta ut Mina mot någon av de många andra idag verksamma författare som inte ser underhållning och kvalitet som två separata sfärer. I DN härom månaden efterlystes fler litterära underhållningsromaner på svenska. Svaret? Total tystnad. Uppenbarligen är det ingen som vill prata om att riva ner stenmuren mellan underhållningslitteratur och God Litteratur. Ska vi vara riktigt ärliga behövs den inte rivas ner, för den är redan riven. Nu gäller det bara att få litteratur-Sverige att inse det. Och nej, jag glorifierar inte underhållningslitteratur. Man måste vada igenom en hel del skit för att komma till guldkornen, men är det inte så med allt, egentligen?
13:29
Det var ett vackert bröllop. Alla grät, och när jag satt i frisörstolen och såg slutresultatet av flera timmars jobb tyckte jag för en sekund att jag såg ut som Helena Christensen. En sekund, inte mer, men ändå. Det räckte. Fotodokumentation kommer!
|
|
[2007-07-15 13:03:46.0] |
13:03
Reader, I married him.
|
|
[2007-07-14 10:26:02.0] |
10:22
Min sista dagboksanteckning som ogift kvinna! Jag sov gott inatt, och jag misstänker att de kopiösa mängder chips, smågodis och vin som intogs framför Project Runway medan sis gav mig pedikyr och ansiktsmasken verkade (sååå girly!) spelar in. I vilket fall som helst: nerver av stål, baby, nerver av stål. Alla påpekar hur lugna vi är, men vad skulle vi oroa oss över? Att leva lyckliga i alla sina dagar? Oooh, scary!
Note to self: gå lagom långsamt och värdigt till altaret. Det är, för att citera vår präst, inte OS det handlar om.
|
|
[2007-07-12 12:00:29.0] |
*711:55
Älvdalsvägen börjar alltmer påminna om en Hollywoodfilm. Ni har säkert sett den själva i någon version: familjen samlas inför stort släktevent, en efter en samlas de kring köksbordet, barn, husdjur, halvsenila mormödrar, Claire Danes, ljudnivå upp till taket, kaffepannan ständigt på. Ingen Claire här tyvärr, men däremot en ljuslockig liten ettåring, en mer än halvsenil mormor och en ständigt puttrande kaffepanna. I eftermiddag anländer stockholmarna. Det regnar fortfarande trots löften om sommar, och jag går mest av och an och funderar på bordsplacering och tänker på alla böcker jag borde läsa istället för att vanka av och an och leka Bree. Lugnet före stormen.
12:14
04<------ b
-------------------
-------------------
'´
¨
'¨
b ^'
'''99lolop0öp0+å0ååååååå娨¨¨¨¨
Copyright Anton, 11 månader. Han har varit otröstlig hela morgonen, men när han fick sitta i mitt knä och blogga blev han helnöjd. Inte ens ett år och redan författare till ett konstfullt utformat blogginlägg! Tidens tecken and all that.
Jag har köpt nya ELLE och längtar efter att få läsa Jessika Gedins litteratursida. Först bebishäng, dock. Jag har gett mig fan på att Anton ska ha lärt sig gå innan han åker hem.
|
|
[2007-07-11 10:33:36.0] |
10:31
Trappmaskinen är min nya bästis. Har varit och morgontränat på ett underbart folktomt gym. Min nya standardfrukost - norrländsk a-fil med moster Stinas hemgjorda blåbärssylt, basmuüsli, linfrön och solrosfrön - smakade ännu godare än vanligt. Jag är så jävla klämkäck och duktig att man kan spy, and I love it.
|
|
[2007-07-10 13:00:51.0] |
12:53
Ojojoj, nu börjar det brinna i knutarna. Har varit hos frisören för konsultation, och vi var överens från första stund. Klassiskt och retroromantiskt i både hår och make-up: tänk 20-tal möter 50-tal. Promenerade i regnet längs Strandgatan på väg till floristen och drabbades av ett "life imitating art"-ögonblick när jag började tänka på en annan blivande brud som promenerar i regn, går in i blomsterbutiken och aldrig kommer ut. Nu är inte mitt liv en Maria Lang-deckare, och det kanske jag ska vara tacksam för. Men ändå. Allting som händer mig i livet påminner mig om böcker jag läst - borde det inte vara tvärtom? Det där är också ett citat, inte från en bok utan från en film; You've Got Mail. Dagens löfte: att börja samla på IRL-ögonblick lika flitigt som fiktiva ögonblick.
Har ni köpt Expressen idag då? För 29 kronor får ni Hembiträdet av Marie Hermansson. Ypperlig regnläsning.
För övrigt är det väldigt svårt att få tag på Trocadero Light på 1,5-litersflaska. Vi ska i alla fall köpa Portello-extrakt till vår Sodastream hos järnhandeln senare idag, någon gång mellan vårt möte med prästen och konditoriet. Ska försöka komma ihåg att andas också.
16:41
Vår präst är vanligtvis verksam i Maria Lang-land, refererar till Arthur Lundkvist och Maria Wine stup i kvarten och uppmanade oss att hångla loss rejält i kyrkan. I like!
|
|
[2007-07-09 11:21:41.0] |
11:18
På plats i Norrland, där sommaren, den mångomtalade, verkar ha flytt söderut ungefär samtidigt som vi klev ur bilen efter vår tolvtimmarsresa. D'oh! Oh well, jag klagar inte. Älvpromenader, tre stadiga mål mat om dagen och läskoma funkar även i regn. Just nu läser jag Carol Goodmans The Sonnet Lover om försvunna Shakespeare-sonetter, Toscana, mord och akademiska intriger. Gud, mord och akademiska intriger är världens bästa kombination - det visste redan Maria Lang.
Antal dagar kvar som ogift: fem.
15:05
I den händelse att jag råkat nämna något om bokköpstopp vill jag bara förtydliga att det endast gäller i Stockholmsregionen. Inte på semester, och inte vid särskilda tillfällen. Bara så att ni vet. Köpstopp eller inte, jag kom i alla fall hem från min shoppingtur - som egentligen, strikt taget, skulle handla mer om kläder - med en stor kasse från Kalix enda bokhandel. Där fanns en fyndhörna med inbunden skönlitteratur för 50 kronor styck. Bara bra saker! Jag valde ut Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi, Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro och så Herrgården av min darling Anna-Karin Palm, som jag visserligen redan läst men längtar efter att läsa om. Kunde inte låta bli att slänga med en pocket också: Busters öron av Maria Ernestam. Jag har hört mycket bra om den, och min andra kvartalsrapport visade på ett gravt underskott av svensk skönlitteratur, så inköpet var ju, om man tänker på det, inte bara motiverat utan rentav ett måste för att rätta till snedfördelningen. Föredömligt!
Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa lite. Later!
Har förresten precis druckit en liten flaska Trocadero light. Den smakar precis lika gott som original-Trocadero. Importera till Stockholm, tack!
|
| The bells are a-ringing |
[2007-07-06 08:27:12.0] |
08:24
Ladies and genitals, nu åker jag upp till Norrlands mörka skogar och gängar mig. Jag återkommer till hufvudstaden om ett par veckor med hundra nya vuxenpoäng, ett par myggbett och en stilig äkta make. Ta ta så länge!
|
|
[2007-07-05 08:35:42.0] |
08:35
Waah, fel Miss Marple-avsnitt! Typiskt.
|
|
[2007-07-04 12:59:07.0] |
12:57
Jag vill ha semester! Inte om två dagar, utan NU. Norrland har haft sol och värme i flera månader nu. Understå dig inte att dra norrut, pissväder! Inget ska komma emellan mig och läsandet på en solig altan med utsikt över Kalixälven. Inget, comprende?
15:35
OMG! Lisa Stansfield är med i kvällens Miss Marple! Visst minns ni? "All Around the World", "Change", slick souldisco, snygga skivomslag, lite Barry White-vibbar i blue eyed soul-skrud? Jag älskade Lisa Stansfield när jag var tio, elva år; för ung för britpop men för gammal för The Pinks. Jag minns att jag alltid kände mig så sofistikerad när jag lyssnade på mina Lisa Stansfield-plattor, och att jag kunde stirra på omslagen i timmar. Hon och Kim Appleby var mina favoritartister, med Belinda Carlisle och Kylie Minogue som goda tvåor. Nu är hon alltså skådespelerska. Undrar om hon fortfarande ser sådär slick och sofistikerad ut? Åh, jag blir så glad när min barndoms hjältinnor dyker upp på oväntade ställen. Nu väntar jag bara på ett livstecken från Kim Appleby också. För visst var det hennes tvillingsyster Mel, och inte Kim själv, som dog i cancer i början på 90-talet?
Lisa Stansfield-bildkavalkad!
Det kan vara min hjärna som jobbar på högvarv för att skapa långsökta kopplingar mellan mitt popkulturförflutna, men är hon inte lite lik Sherilyn Fenn på den bilden?
Nu ska jag sluta googla bilder på tjusiga avdankade 90-talssångerskor och pallra mig hemåt. Mitt bokpaket med Carol Goodmans sprillans nya litterära spänningsroman ligger och väntar på mitt postombud. Poesi, ond, bråd död, art college längs Hudson-floden och Italien. Mmmm, jag dreglar bara jag tänker på det. Litterära spänningsromaner är KÄRLEK!
|
|
[2007-07-03 08:49:12.0] |
08:48
Idag rekommenderas soundtracken till Death Proof och The Devil's Rejects samt morgonpromenad längs Söder Mälarstrand. Gärna i kombination.
09:18
Dags att avlägga kvartalsrapport nr 2 om årets läsning. Här kan du läsa Bokhore-Jessicas kvartalsrapport.
Alltså...
KVARTALSRAPPORT NUMÉRO DOS
Antal lästa böcker: 26 (det artar sig!)
Av dessa stack följande böcker ut lite extra:
1. The Emperor's Children av Claire Messud
2. The October Country av Ray Bradbury
3. On Chesil Beach av Ian McEwan
4. Att älska som en porrstjärna: En sedelärande berättelse av Jenna Jameson och Neil Strauss
5. The Woman in the Fifth av Douglas Kennedy (trots kefft, totalt malplacerat M. Night Shyamalan-slut)
6. I Am Legend av Richard Matheson
7. Sisters By a River av Barbara Comyns
Det har varit tre riktigt bra läsmånader för mig. Undrar vad som spelat in mest, det stundtals vackra vädret eller mina asociala tendenser?
|
|
[2007-07-02 08:37:07.0] |
08:18
Jag har skaffat mig en ny vana: frukost framför Twin Peaks. Det spelar ingen roll att jag kan förutse vartenda replikskifte, alla Audreys outfits och antalet koppar kaffe som Agent Cooper dricker i varje avsnitt - jag är lika hopplöst fast nu som när jag sexton år gammal ställde väckarklockan på halv ett varje tisdagsnatt. Jag var redan då ovanligt kvällstrött; att helt enkelt vänta uppe fanns inte på kartan. Och på något sätt blev just det här att vakna mitt i natten och smyga upp, tyst så att inte resten av familjen skulle vakna, en del av ritualen. Jag tänker inte gå så långt som att säga att det förhöjde hela upplevelsen, för Twin Peaks är som ni vet en upplevelse i sig, men ändå. Det var magiskt. Bara jag, storögd i en sliten frottémorgonrock (nästan lika sunkig som Shellys..), en färdigladdad kaffebryggare och en helt outforskad värld av mörka skogar, vackra flickor och hemligheter. Åh, jag ryser bara jag tänker på det.
Här är en till vana jag tänker lägga mig till med från och med idag 08.45: Agnes Cecilia i sommarlovsteatern i P3. Ni minns väl Tordyveln flyger i skymningen för skrämmande många somrar sedan? Den sommaren, som jag vill minnas var ganska regnig, fast på ett mysigt sätt - jag var alltid glad över regn eftersom det gav mig tillåtelse att sitta inne på rummet med mina böcker och min anteckningsbok - LEVDE jag för sommarlovsteatern. Om det har funnits bättre radioteater har i alla fall jag inte hört den. Jag satt och mysrös varje morgon, och fastän jag läst boken fler gånger och visste precis hur allt skulle gå blev jag genuint överraskad över varje cliffhanger. Snälla P3, reprisera!
Nu blev jag ännu mer barndomsnostalgisk, för efter Agnes Cecilia, den 16 juli närmare bestämt, kommer Den långa vägen hem av Cynthia Voigt vara sommarlovsteater i P3. Näst efter Maria Gripe, Caroline Keene och Merri Vik var Cynthia Voigt min favoritförfattare i den där åldern som brukar kallas slukaråldern. (Vissa av oss blev kvar där...) Skriver hon fortfarande idag? Lever hon ännu? Jag måste kolla upp.
08:39
Okej, ingen ringer och vill något viktigt mellan 08.45 och 09.00. Deal? Även kontorsslavar har rätt till lite sommarlovskänsla, Maria Gripe-style.
10:27
Filmtips för fans av rå hillbillyskräck (tänk The Hills Have Eyes och Wrong Turn:
Såååå mycket bättre än House of 1000 Corpses, och då var jag ändå en av de (i alla fall i min lilla skräckkrets) få som tyckte den var förhållandevis okej. Men det här är the real deal: blod, slakt, tortyr och skitiga rednecks. Som bonus dyker Captain Spaulding, den otäckaste clownen sedan Pennywise, upp igen. Bonus nummer 2: vansinnigt mycket bra 70-talsmusik du inte visste att du älskade. "Free Bird" med Lynyrd Skynyrd till exempel, åh vilken fantastisk låt! Jag kommer aldrig mer att avfärda Lynyrd Skynyrd som ett nyanslöst redneckband.
Jag har alltså varit ute och skräckshoppat igen. Sci-Fibokhandeln i mitt mörkerhjärta! Förutom The Devil's Rejects köpte jag även the Hellbound Heart av Clive Barker (romanen som Hellraiser bygger på) och den här lilla klassikern:
Highschool, häxerier, Neve Campbell och en gothsminkad Fairuza Balk - svårslaget, ne c'est pas?
Fairuza Balk är i och för sig alltid gothsminkad, men ändå. Därför förtjänar hon att bli dagens babe. Just like that.
Hey, goodlooking.
15:41
Nej. Jag orkar inte beblanda mig med 30-sidorskontrakt på franska. Jag orkar inte svara i telefon och låta vänlig och tillmötesgående; jag vill ligga i solen med ett glas svalt vitt vin och lättsmält lektyr inom räckhåll. Varför tog jag inte ledigt den här veckan också?
|
|
[2007-06-29 08:08:45.0] |
07:53
Det finns stunder då jag ifrågasätter om det här sunda Blossomlivet med tidiga morgnar, träning och självuppoffring verkligen är något för mig. Sedan finns de stunder då jag undrar om det kan vara så att precis allt, inklusive ödet, är emot mina tappra försök att bli en friskare, bättre människa. Hur ska man annars förklara det som hände mig tidigare i morse?
Vi börjar klockan sex på morgonen fredagen den 29 juni 2007. En ung kvinna ligger och sover i en stor, bekväm säng någonstans i Stockholms södra förorter. Omslingrade kring henne ligger en ung man, som man kan se är skitsöt även när han ligger och småsnarkar, och två svarta katter, en tjock och en smal, också de småsnarkande. Idylliskt, eller hur? Inte länge till. Nu ringer väckarklockan! Den unga kvinnan väcks upp från en i och för sig rätt jobbig dröm, sträcker på sig och kliver upp direkt. Ingen snooze här inte. No sirree Bob, den här unga kvinnan har Karaktär. Om en halvtimme ska hon simma 40 längder (minst) på Forsgrenska badet. Ryggsäcken är redan packad med baddräkt, handduk och pinsamt många skönhetprodukter. (Ni som tittar extra noga kanske noterar att hon behöver dem.) Vår hjältinna är alltså redan uppstigen. Snart är hon påklädd och skyndar sig iväg mot tunnelbanan. T-banevagnen är full av trötta ansikten, några sover med ansiktet tryckt mot fönsterrutan. Ohygieniskt, tänker hon, för vår lilla käcka hkältinna har bacillskräck.
Fem i halv sju står detta föredöme för hälsa och friskustakter utanför Forsgrenska (i vanliga fall hade hon refererat till just den här platsen som "utanför Debaser Medis", för fastän hon är hurtig är hon egentligen mer för indierock och öl) och kokar. "SOMMARSTÄNGT", lyder skylten. En sekund känner hon för att kasta sig ner på knä och, likt Jim Carrey i Bruce Almighty, skrika OH GOD, WHY ARE YOU MOCKING ME!. Men eftersom hon är en kvinna med Karaktär fokuserar hon på den övriga informationen på skylten: "Vi hänvisar till närmaste öppna simhall, Eriksdalsbadet." Very well, tänker hon. Skam den som ger sig. Hon rättar till ryggsäcken, som redan börjar skava, och promenerar mot Skanstull.
Skanstull, ett antal minuter senare. En ny skylt: Eriksdalsbadet öppnar inte förrän klockan nio idag. Klockan är inte ens sju. Nu krävs det faktiskt viljestyrka för att inte göra en Jim Carrey eller, ännu hellre, få utlopp för sina aggressioner på någon stackars oskyldig förbipasserande. Den där otvättade gubben som matar duvor, till exempel. Men nej, vår lilla hjältinna är förutom en kvinna med Karaktär drottningen av självbehärskning och passiv aggressivitet, så hon suckar, går till 7 Eleven och köper en torr äcklig jävla ostfralla och åker till jobbet. Innan hon kommer dit hinner hon trampa snett fyra (4) gånger på sina sjucentimetersklackar och råka ut för en (1, eller en för mycket) sopbil som spyr ut bajslukt rakt i ansiktet.
Under hela den här tiden hade hon kunnat ligga i sin varma, sköna säng och sovit.
Frustration, thy name is The Girl Least Likely To. Men eftersom jag är en kvinna med Karaktär, och eftersom jag vägrar släpa omkring på den här fula jävla ryggsäcken i onödan, ska jag göra ett nytt försök i eftermiddag. Återkommer!
|
|
[2007-06-28 08:53:47.0] |
08:52
Nu har de börjat komma, ångestdrömmarna om att befinna sig inne i en fullsatt kyrka i chipssmulig Snoopy-pyjamas med fel brudbukett och en bröllopssångare som glömt bort att repa in "Into My Arms" och "Harvest Moon" och istället drar igång med en acapella-version av "Det vackraste". Det kanske blir en bridezilla av mig ändå?
|
|
[2007-06-27 09:36:44.0] |
09:18
Det här vädret! Jag känner mig helt tung och sömngångaraktig, som om jag simmar under vatten utan att komma någon vart. Svårstartad. Jag är inne på min tredje kopp kaffe, och klockan är inte ens halv tio.
Saker jag hellre skulle göra än jobba:
1. Ligga inne i lillstugan på landet i Bergslagen och läsa Maria Lang och lyssna på regnet som smattrar mot taket.
2. Ligga hemma i min varma säng och gosa med min nästanmake. Sjutton (17) dagar kvar på glasberget!
3. Skriva brev. Det är något med regn i juni som får mig att vilja sätta mig ner och skriva brev. Handskrivna, på fint brevpapper. Kanske därför att jag ägnade en lång, regnig sommar åt att skriva på vackert brevpapper och förgäves vänta på svar? Det spelade ingen roll att motiven var rustika och somriga; sommarängar, blåklockor, lantkök. Brevlådan förblev tom, och jag fortsatte cykla till Trollbäckens centrum för nytt, vackert rustiskt brevpapper.
4. Sträcktitta på snyftfilmer typ Stekta gröna tomater (gud, blir tårögd bara jag tänker på vissa scener! Buddy! Ruth! Idgie!) och The Notebook. Vad är det med regniga dagar och sentimentalitet? Hjärtat liksom expanderar dagar som dessa, blir immunt mot cynism.
5. Rykta min gamla älsklingshäst (numera hamburgerkött eller Karlssons klister - se där, ytterligar en sak att bli sentimental över) och borra in näsan i pälsen medan regnet - ja, ni fattar. Det smattrar, trummar, strilar, whatever. Regn låter som finast i lantliga miljöer.
Koffein har ingen verkan på mig längre. Känner Agent Cooper likadant?
12:49
Okej, jag vet att det är lite Blossom-varning på det här, men jag måste dela med mig: alldeles nyss sprang jag 5,4 kilometer på 34 minuter. I ösregn. Kunde dock inte, mitt i all hurtighet, börja noja över att stöta på någon gammal bekant från den tid då jag odlade min image som motionsskygg, ölpimplande hobbygot. Det känns fortfarande lite halvpinigt, mitt nya, duktiga jag. Som ett par jeans man inte riktigt hunnit gå in i än. Man vet att de kommer att sitta som ett smäck efter några användningar till, men fortfarande känns det lite stelt och ovant, så man går omkring med skavande gren och drar i byxbenen så att de ska bli Mer Jag.
13:55
Fem koppar and counting.
|
|
[2007-06-26 10:05:35.0] |
10:03
Sympatiskt av Expressen att bjuda på en pocket varje tisdag under sommaren. Enligt mig är alla sätt att göra litteratur mer tillgänglig bra, så way to go, Expressen! Om ett par veckor kan Hembiträdet av Marie Hermansson bli din för en dryg tia. Missa inte! Hennes förtätade spänningsromaner är bland det bästa du kan läsa på svenska idag.
|
|
[2007-06-25 16:32:46.0] |
16:21
Dagens man, alternativt, för den som önskar, ett avsnitt av den tragiskt åsidosatta följetongen The Girl Least Likely To  :
... samt fem (5) skäl till utnämningen:
1. I vår kalla, cyniska värld kan jag inte tänka mig något mer hjärtknipande och sympatiskt än totalt oförställd entusiasm. Det har Ernst. I mängder.
2. I vissa vinklar är han väldigt lik Morrissey.
3. Han är en outsinlig källa till fantastiska citat. Han är vår tids Oscar Wilde, I'm telling you!
4. Han är från Örebro. (Örebroare har, eftersom blod ÄR tjockare än vatten, en speciell plats i mitt hjärta.)
5. Han älskar katter!
Omotiverad Ernst- och kattbild:
Så nu vet ni vad jag gör ikväll klockan åtta. Men programbeskrivningen låter lite sådär, faktiskt: "Nu flyttar Ernst utomhus och tar hjälp av två blivande landskapsarkitekter för att skapa en skön äppellund. Han åker också till Julita och träffar en pomolog som berättar allt om svenska äpplen. Inne i ladugården fortsätter förvandlingen till ett sommarboende, nu sätter Ernst fart och gör i ordning sovloftet. Han målar väggen med en skön och vilsam äggoljetempera, och han slipar och målar trägolvet. Ernst konstruerar också en sänggavel av en gammal korrugerad plåt och han bygger en smart upphängningsanordning vid sängen. Och så blir det mat förstås, den här gången lagar Ernst till en härlig äppelpizza."
Äppelpizza? Låter suspekt. Jag har otroligt svårt för äpplen i all annan form än sin egna, rena, nyplockade äppelform. Och så äppelpaj förstås. Men ew, påtvingade nyttighetssnacks typ äppelchips är verkligen helt vedervärdigt. Nyttiga snacks över huvud taget, vad är dealen? Man sparar 100 kalorier och vad får man för det? Papp, oftast, och obligatoriskt gott samvete. Undantag: fullkornschipsen (jag vet, det är skitfånigt, jag borde ogilla rent principiellt. However..) från Estrella med paprikasmak, och OLW:s nya bakade snacks med sourcream & onion-smak. Prova!
18:37
Att göra en Anna Book: gå och lägga sig nyduschad i nytvättade lakan. © Okej någon gång i mitten av 80-talet.
Att göra en Ernst Kirschsteiger: vakna i nystrukna blårutiga sängkläder och genast se att det är vackert väder ute. © Aftonbladet Söndag 24/6 2007
Ikväll tänker jag göra en Anna Book. Bästa duschcremen för den där ultimata renhetskänslan? HTH. Mild, diskret och helt lovely. Clean Fresh Laundry, släng dig i väggen. Kombon HTH duschcreme och Clean Fresh Laundry är dock ganska ultimat om man vill åt den där nytvättade helyllekänslan hela dagen. Varning för ett intensivt behov att lukta sprit, cigarettrök och sex efter en halv vecka, dock.
|
|
[2007-06-24 11:50:47.0] |
11:36
De senaste 48 timmarna har jag:
Ätit sillunch och sjungit snapsvisor. Den på melodi "Memory" (tänk överexalterad Barbara Streisand på dojan) är fortfarande min favorit.
Grillat och druckit vin.
Konstaterat att midsommar i sin renaste form inte har något att göra med sill, nubbe eller blomsterklädda fallossymboler utan bäst definieras av stora, bylsiga koftor som döljer den fina, tunna sommarklänningen man peppat på i månader. Mitt livs historia, från midsommar 1984 och framåt.
Läst, och läst ut, Att älska som en porrstjärna. Beroendeframkallande läsning som är både sorglig och rolig. Mest rolig. Undrar vad Neil Strauss nya projekt blir? Med undantag för The Game, som genererade fler jobbiga raggrepliker än vad någon kan vilja ha på sitt samvete, har alla Neil Strauss' böcker varit fantastiska.
Kommit halvvägs in i Blaze, den sista (?) Richard Bachman-boken. Jag har länge misstänkt att Stephen King lider av någon slags sjukdom -pengakåthet? Påstridiga agenter? - som gör att han inte kan låta halvkassa manus dö kartongdöden, och därför publicerar böcker han inte vill sätta sitt eget namn på under pseudonymen Richard Bachman. Blaze talar inte direkt emot den teorin. Jag älskar dubbelgångartemat i Kings romaner, särskilt när det, som i Bag of Bones, "Secret Window, Secret Garden" och The Dark Half, berör skaparprocessen och litterära alias. Själva iscensättandet av dubbelgångarmotivet klarar jag mig dock utan. Richard Bachman dog av "cancer of the pseudonym" i mitten av 80-talet men har publicerat två alster från andra sidan graven. Det räcker nu.
Sovit mer än 24 timmar utslaget på två nätter. Mmmm, sömn.
17:49
Jag har läst i badkaret i över två timmar, förträngt alla miljövänliga tankar och fyllt på med varmvatten för att kunna läsa "baraettkapiteltill", låtit ett kapitel bli två, tre, fyra, en hel bok. Min kropp är skrynklig som en nittioårings trots 200-kronorslotion. Nu minns jag varför jag, när alla andra valde "Min första kärlek" som uppsatsämne i nian, skrev om mitt förhållande till litteratur. Inte för att jag någonsin gjort slut med böcker - inte ens tagit en liten paus. Men ändå. Ibland behöver man bli påmind.
|
|
[2007-06-21 10:39:14.0] |
10:35
Nu har jag sett säsongens allra sista avsnitt av Lost, och mitt huvud snurrar. Äntligen slipper jag ångra att jag valt Lost framför Grey's Anatomy! De sista trettio minutrarna är förtätad, komplex spänning när den är som bäst, och jag skrek rakt ut av förtjusning över sluttwisten, som helt klart är den bästa och mest "what the fuck?"-framkallande i Lost-historia. Nästan X-Files-klass, vilket är den största komplimang jag kan tänka mig. Ni måste se!
16:57
ICA:s pocketställ, gotta love it. Titta vad jag lät slinka ner i inköpskorgen mellan en Taco Dinner-förpackning och kvällsblaskorna (jag är så jävla sofistikerad och überklassig):
Jag vet, omslaget är skitläskigt och lockar fram många halvsadistiska minnen om lemlästade Barbiedockor från ens barndom. Men jag är ett stort fan av Neil Strauss samarbeten med Mötley Crüe och Marilyn Manson och misstänker att det här är riktigt pikant läsning. Ska kasta mig över den nu, samtidigt som jag nallar lite av påsen med lösgodis som jag egentligen borde spara till soffhänget med The Prestige senare ikväll. Så bra gick det med mitt nya, hurtiga, godisfria liv. Oväntat.
|
|
Namn:
